g-alet roligt
Igårkväll hade vi en sista gemensam utgång, Amanda, Isabelle, Katarina, Anne, Sofie, Sussie och jag. Vi hade en sen förfest och åkte till VIP Room eftersom vi ville gå dit en sista gång.
Alla kom in och det var bra musik. Jag dansadet mycket. Fat Joe skulle spela och han bjöd på ett riktigt bra uppträdande. När han höll på att prata mellan låtarna så började han säga "Have you seen Godfather 1,2,3??" "Well I want to tell you that the maker of these movies is in the building!!!!!!!" Och sen spelades massa härliga mixar av soundracks från filmerna. Så jag såg ju även Francis Ford Coppola. Coolt? Ja.
Under uppträdandet dök även en lustig figur upp. En väldigt plastikopererad man (med livvakter/assistenter? svansandes efter sig) som jag först blev himla rädd för. Tordades knappt se på honom eftersom jag trodde det skulle ge mig framtida mardrömmar. Men i all galenskap vänjde man sig med ansiktet och när han kom fram för att kindpussas och tala kändes det helt okej. Bakom det stora knasiga ansiktet gömde det sig en snäll figur. Att gissa åldern var omöjligt. Grichka hette han och tydligen ska hans bror vara lika opererad. Sorgligt.
Vi stannade inpå småtimmarna och drack drinkar med styrka utan dess like. Och när Katarina sa att vi nog snart kan ta första morgonmetron hem kändes det som en ypperlig idé att bege sig. När vi kom upp ur metron var det morgon. 05.59 sa min klocka och jag slocknade så fort vi alla kommit hem. Galen och väldigt rolig kväll. Ett superbra avslut med järn-gänget.
Alla kom in och det var bra musik. Jag dansadet mycket. Fat Joe skulle spela och han bjöd på ett riktigt bra uppträdande. När han höll på att prata mellan låtarna så började han säga "Have you seen Godfather 1,2,3??" "Well I want to tell you that the maker of these movies is in the building!!!!!!!" Och sen spelades massa härliga mixar av soundracks från filmerna. Så jag såg ju även Francis Ford Coppola. Coolt? Ja.
Under uppträdandet dök även en lustig figur upp. En väldigt plastikopererad man (med livvakter/assistenter? svansandes efter sig) som jag först blev himla rädd för. Tordades knappt se på honom eftersom jag trodde det skulle ge mig framtida mardrömmar. Men i all galenskap vänjde man sig med ansiktet och när han kom fram för att kindpussas och tala kändes det helt okej. Bakom det stora knasiga ansiktet gömde det sig en snäll figur. Att gissa åldern var omöjligt. Grichka hette han och tydligen ska hans bror vara lika opererad. Sorgligt.
Vi stannade inpå småtimmarna och drack drinkar med styrka utan dess like. Och när Katarina sa att vi nog snart kan ta första morgonmetron hem kändes det som en ypperlig idé att bege sig. När vi kom upp ur metron var det morgon. 05.59 sa min klocka och jag slocknade så fort vi alla kommit hem. Galen och väldigt rolig kväll. Ett superbra avslut med järn-gänget.
Kommentarer
Trackback
