ma chèrie et la danse

Nu har det dåliga humöret vänt TACK vare Katarina och dansen. Katarina och jag åkte till Tuileriparken och därefter lagade vi pesto-pasta med tomat och mozzarellasallad och till efterrät åt vi våra favorit chokladyoughurts med cocosflingor i.  Så gott att jag hade viftat på svansen om jag hade haft en!

Jag älskar verkligen min danslärare. Eller kanske hatälskar, för just innan klassen ska börja är jag lite smånervös men sen efter klassen känns det underbart att få undervisas av honom. Han är fantastiskt duktig. Och ärlig. Jag förstår allt mer komplicerade ord och förklaringar också. Jag fick klagomål över att jag valt en oversizetröja att dansa i. De gömmer mina armar, men när jag sa "desolé" så tyckte han att det inte var så allvarligt. Och efter lektionen sa han att det gick mycket bättre för mig idag. Sist kände jag mig himla ringrostig, men idag kändes det bättre- kul att han lade märke till det. Och så är det alltid roligt med beröm. Så då ville jag göra hoppsasteg hem. Men jag satt snällt ned på metron.
Det är lite sådär att det är svårt och att det går snabbt framåt, men det är tillräckligt så att jag hänger med och jag längtar redan till nästa måndag.


Såhär ser han ut.

Kommentarer
Postat av: Linda

viftat på svansen, hahaha, du är väl för skön du hjärtejänta <3

2011-01-24 @ 23:09:21
Postat av: Katarina

Hahaha!! Jag önskar att jag kunde få vara med på hans timme, skulle nästan kunna tänka mig att vara med en gång bara för att få uppleva honom. Jag kan vara den nya hopplösa bruden som inte fattar någonting och absolut inte hänger med. Jag skulle givetvis låtsas vara rysk eller spansk, du skulle inte behöva kännas vid mig. Tål att funderas på...

2011-01-25 @ 00:13:35
Postat av: Mammis

Vilken respektingivande herre:)

2011-01-25 @ 18:19:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0