chezbeatrice

Jag har nu ägnat, låt säga, hela dagen åt att läsa ikapp era bloggar. Tro mig, det är inte lätt. Jag är tillräckligt stark i hjärtat för att inte gråta (fernanda och lana känns extra långt borta just nu), MEN mitt dåliga öga bara rinner och rinner och vill liksom inte sammarbeta. Vartomvarannat blir jag så underbart glad att det går så bra för er alla, varvat med att tänka på hur olika spår vi alla ramlat in på här i början på det nya. Vi gör vad vi vill och vad fort det gått. Jag är så glada för allas skull. Genuint jätteglad.
Men jag kan heller inte sluta tänka på framtiden när jag tänker tillbaka på allt som varit. Alla glada foton som väcker de sprudlande tillfällena av lyckorus till liv igen - gör inte det.
De får mig istället att tänka- när kommer jag vara så glad igen. Så fylld av liv och lycka. När kommer jag kunna gå wild and crazy och ha så förbannat kul, känna sig på topp och vara till bredden fylld av energi? Nu när det för alltid kommer sitta ett feting ärr i vägen för ögat. Jag ser fördjävlig ut, känner mig fördjävlig. Eller när jag rent av kan sitta utomhus i höstsolen och njuta av solsken och inte behöva sitta inne och spotta gift på alla solstrålar som sipprar in genom gardinerna och hugger i mitt öga?
Det är svårt att vara positiv när man bara vill gråta. Jag vill bara att allt ska bli bra. Igår frågade jag mammsen varför jag inte kunde ha fått bryta armen istället? Varför sån jävla otur? Varför just nu, när allt var så så så bra? Usch. Det är verkligen jobbigt nu.

På sjukhuset fick jag blommor och choklad av Bella. Men det var förbjudet med blommor, så hon fick ta tillbaka dem. Hade dem i en vattenkraraff så länge. :)


Katarina och Linnea kom med chokladhjärtan och vindruvor. Av choklad blir man glad.


Poppi kom med en liten bakelse.


Hemma väntade en bukett blommor, massor av kramar, mat och choklad.


Igårkväll kom Linnea, Malin och Linda och hälsade på. Jag fick en ny kompis, en nalle, och choklad. Vi pratade och hade det gosigt. Så himla mysigt.
Farmor var här på dagen också. Hon hade gjort äppelmos, köpt kexchoklad och vindruvor till mig. Söta lilla farmor.

Det känns tryggt att vara hemma igen. Igår var vi till Ögonavdelningen på sjukhuset i Gävle och fick lite mer medecin utskriven. De kollade så att allt stämmde med vad de franska ögonspecialisterna bedömt och det var korrekt. Nu får jag ögondroppar (antibiotika) varje timme igen, men tack och lov så droppar vi hemma. Vi fick se att hornhinneinflammationen var nästintill genomgående och därför kommer det ta lång tid att bota och läka. Jag kommer få ett ärr precis i pupillen och därför kan jag bara få tillbaka 20 procent av synen. Det är hårda besked att ta in, så det är klart det är svårt att inte vara ledsen.
Det går såklart att göra en hornhinnetransplantation i framtiden, men det är inte talan om det ännu. Om sex månader får vi se hur synen är och hur jag påverkas av den i livet. Men närmast blir det antibiotika, vila och återbesök på sjukhuset omvartannat i några veckor.
Tur att jag har så många underbara nära och kära som stöttar och tar hand om mig. Tack, ni är fantastiska!

Igår på morgonen packade jag min väska för att vara beredd när försäkringsbolaget ringde. Klockan 11 blev det klart att jag skulle åka med ett flyg med avgång klockan 14. Det var näst intill bara att samla ihop de sista sakerna, äta fika och hoppa in i taxin till flyget.
Resan gick bra, men var jobbig. Dels för att det rann ur näsan och ur skadade ögat titt som tätt och dels för att öronen gjorde djävulskt ont vid landning. På Arlanda stod en grinandes mamma och väntade. Konstigt men också hur skönt som helst att komma hem efter all oro. Väl hemma fick jag det jag saknat mest - tacos och Marabou Daim.

När jag slog på tvn och upptäckte att det både var "Halv åtta hos mig" OCH "Idol" på tablån kändes det extra bra. Ligga hemma i soffan med mamma och halvt sova framför tvn medan en brasa värmde oss var guld värt.

Hallå!
Nu kan man ju undra varför man inte har hört ett eko från mig på 11 dagar. Och då kan jag berätta att jag har varit sjuk. Sjukare än jag någonsin har varit i mitt liv.
Måndagen den 13 september blev jag sjuk i feber och ögonont. På tisdagen konstaterade vi att jag hade ögonfluss och jag fick ögondroppar av en sköterska som kom hit till lägengeten och gav dem till mig. Det var ju bra, men när jag vaknade på onsdagen hade jag fått en vit hinna över höger pupill och jag hade ont så in i norden. Vi åkte då direkt till sjukhuset och var riktigt rädda, eftersom jag inte såg någonting på ögat. Det var helt svart.

Efter en himla väntan på sjukhuset konstaterade läkarna att jag var tvungen att bli inlagd. 1-2 dagar var det talan om från början, men den kvällen fanns det inte plats för en till patient. Vi fick ögondroppar som droppades i varje timme tills nästa dag. Trötta återvände vi till sjukhuset och jag blev inskriven.

Men då var det inte talan om någon 1-2 dagar, utan 5-7 dagar. I fyra dagar droppades det i ögat varje timme och i 48h fick jag antibiotika genom en ven i handen. Sen efter det minskades det med droppar och jag fick äntligen sova en hel natt. Det slutade alltså med att jag har varit på sjukhuset i 11 dagar, och det har varit riktigt jobbigt. Läskigt, tråkigt, ledsamt. Jag har aldrig legat på sjukhus förut.

Jag har haft rätt mycket besök och det är jag så tacksam för. Utan dem hade jag brytit ihop och inte klarat av denna situation. Fina sms, hälsningar och samtal har också varit väldigt stöttande i det här svåra. Jag har varit skitledsen eftersom jag först trodde att jag skulle bli blind. Men efter många missförstånd på franska och många undersökningar har jag förstått att om kanske 6 månader är synen så bra som det kommer att kunna bli igen. Jag kommer behöva vård och kontinuerligt träffa läkare för att se till att bakterien inte kommer tillbaka. De tror att de hela började med en bakterie i en kontaktlins, så nu har läkarna skällt på mig och avskräckt mig från linser.

Jag kommer nu, efter många om och men och krångel med försäkringsbolag och väntan, åka hem till Sverige för fortsatt vård och vila. 4 veckors total vila behövs för att mitt öga ska börja reparera sig. Med lite tur får jag åka hem redan imorgonbitti. Som tur är, behöver jag inte bli helt förstörd och känna att detta är över, för så snart jag är på benen igen och är tillräckligt pigg för att arbeta igen får jag komma tillbaka. Annars hade jag tyckt att det var oerhört svårt att lämna Paris efter bara en månad. Har ju legat på sjukhus halva min tid här, så än har jag mycket kvar att se när jag kommer tillbaka till denna fantastiska stad.
Min au-pair-familj vill heller inte utsätta mig för den kraftansträngning som au-pair jobbet kräver innan jag är helt kapabel till att jobba igen, så jag får tänka att det här faktiskt är för mitt eget bästa och för att det här faktiskt är en allvarlig skada.

Så nu vet ni lite mera. Höll för övrigt på att bli galen av att ligga på sjukhus så hiiimla länge. I början gick det bra, få hade jag ingen energi till något. Låg bara raklång och orkade inte mer än att gå till undersökningsrummet och tillbaka innan jag ville sova igen. Har lyssnat på tre ljudböcker à 15h långa. Läst en Amelia jag fick av Poppi och Bella X antal gånger. Internet fungerade inte, och TV hade jag inte tillgång till för det var så ansträngade att hänga med i program. Maten smakade inte speciellt mycket och allt jag kunde tänka på de sista dagarna när jag faktiskt fått tillbaka både lite energi och aptit var choklad. Trots att jag fått kakor och choklad veckan innan av mina söta gäster höll jag igår näst intill på att slita håret av mig av chokladsug. Cafeterian var stängd för det var helg och allt kändes ganska pest. Så imorse när doktorn sa att Madame Fernqvist, i eftermiddag blir du utskriven, fylldes ögonen med tårar och jag blev så fruktansvärt lycklig. Det kändes som att bli frisläppt (inte för att jag vet hur det känns?). Kvällen innan skulle jag kunna ha betalat för att åka därifrån, man blir ju som sagt less efter 11 dagar på sjukhus. Jag måste dock tillägga att de har varit exeptionella på sjukhuset. De har tagit så himla bra hand om mig, varit oerhört noggranna och duktiga, så jag har verkligen varit i bra och rätt händer.
Min värdfamilj har varit helt underbara och jag är så glad att jag hamnade hos just dem. Nu är det en ny tjej här för att hjälpa till med barnen undertiden jag frisknar till, och tur är väl det.

Nu ska jag fokusera på att bara bli frisk. Kanske så småningom orka gå 500m utan att bli snurrig och utled. Har inte mycket till muskler kvar alls. Ikväll ska jag packa väskan och se en film. Pusshej på er!

Solen tittade som sagt fram så jag tog en joggingtur i Monceau. Mycket folk. Grejen är att hänga i parken på söndagar minsann.
Jag avrundar veckan med grönt te, mörk choklad, mejl, bok och fransk film. Mys.

Söndagsdejt med Isabelle vid Châtlet. Inte lika lätt att hitta rätt när man inte hade Caroline med sig. Men vi hittade till ett bra och billigt (tror vi iallafall) falafelställe och mumsade i oss varsin falafel.
Därefter gick vi i myskvarterten och sökte ett fikaställe. Vi bestämde oss för att jag skulle smaka macarones för första gången så vi satte oss på ett restaurang-fikaställe och beställde in. Läste tidningar, skrev i almanackorna lite och drömde oss bort för fyrahundraåttiotusende gången.
Solen har tittat fram och kanske går jag till Parc Monseau om jag känner för't. Körde på med långkjol idag också. Och appropå kläder finns det riktigt bra second hand pärlor här i krokarna. Sådana plagg som skulle ta slut på en sekund i Gävle. Pärlor var det.
Idag kommer Jessica hem från Turkiet, och mamma&marina från Tunisien. Hoppas ni haft solen på sin sida.
Puss på er!

I höstas när du, Lana, kom hem från Paris fick jag detta eiffeltorn av dig, blev överlycklig. Minns du? Jag satte i skåp och hemnyckeln i nyckelknippan och sa "Åååh, på den här knippan ska jag ha nycklarna till min lägenhet i Frankrike!". Detta mest drömmande. Men nu Lana, nu sitter nycklarna till lägenheten så fint på knippan. Så nu kan jag bara säga: Jag sa ju det!

Idag har jag ätit havregrynsgröt och croissant till frukost. Härlig kulurkombo va?
Så. Idag ska jag och Bella åka tillbaka till Châlet des Halles och sitta på något mysigt café och läsa tidningar. Det är planen för idag. Jag ska nog försöka hinna med att jogga i parken också ifall det slutar regna någon gång.
Kollade på en jättebra film igår. "Förvirrad/förälskad" någonting hette den. Precis sådan film som jag bara ähähäälskar. Spenderade också rätt många timmar igår med att mejla folk. Mammas mejl tog kanske 40-50 minuter att skriva och då skämtar jag ej.
Och det är svindyrt att ringa och smsa här. För dyrt så jag måste fixa ny mobiloperatör. 200kr/vecka är inte okej.


Favoritbilden från helgen är denna på Katarina och Linnea inne på VIP room. Tagen av Bella.

Slutade tidigare igår, fick en stund för mig själv. Öppnade ett fönster, läste "en annan del av bromma", fikade lite och tappade en av mina de här bra pennorna i olika färger (såklart den svarta) ner på gatan, hittade den inte (kände mig dum som ett fån som gick ner och letade, men jag gillade den så mycket). Skönt och lungt att få sitta ned och ta det lugnt också.

Det är så sött att folk engagerar sig med blommor på sina franska balonger. Jag ler åt alla krusiduller och att folk anstränger sig lite lite extra för att få det sött på balkongen. Våra blommor tog blomsterfirman död på. Men det är en annan historia.

den är finare i verkligheten.

Jag och supersnygga och bästa och mysigaste Poppi träffades i onsdags (?) och hade en empreter-lunch Parc Monceau. Så himla go denna jänta. Hon kom om peppade mig lite och nu idag känner jag precis som henne: Jag kommer aldrig komma tillbaka.

Jag har haft en så himla bra start på helgen. Igår fick jag sluta tidigare och tog det då lugnt på dagen, läste bok i öppet fönster, fikade lite. Vilade lite, dansade jazz (lite lätt, ska kolla upp en högre nivå), åkte hem gjorde mig i ordning, träffade Au Pair tjejerna (från svenska skolan) och drog till en pub för att inta lite dryck.
Senare kom Bella och Lina, det kändes så naturligt att träffa Lina, fast jag inte sett henne på två veckor (!). Hade det varit någon som jag visste inte var i Frankrike hade det varit en helt annan sak.
Vi gick allihopa på VIP room igen och det var skoj, lite mer hip hop denna gång och en fet rappare som stod och röjde i mitten där stripporna stått veckan innan. Honom skrattade jag gott åt.
Vi åkte hem till Bella alla tre och sov där efter lite nattamat.

Idag har vi varit i Charlèt les Halles och vandrat runt i de underbara kvarteren. Vi träffade Caroline och Hanna, två andra Au Pairer som vi träffade på mötet. Caroline har varit här sedan i januari så hon hade mer koll än vad vi har. Det kändes verkligen som att vi klickade alla fyra och det är förstås hur roligt som helst. Om jag själv får bestämma så kommer jag umgås med dem ofta.Vi köpte med oss baguette, ost, vindruvor, vatten, läsk, couscous med grönsaker, jucie och hade picknick i en park. Myspys.
Solen var framme och folk badade i fontänen, stekte med sololja och barn lekte här och där. Ett par 40+, låg och hade förspel mest hela tiden, tillslut så såg det i princip ut som att de låg med varandra fast med kläderna på. Ni vet som ormar snurrar och snirklar ihop sig med varandra under parning. Det är väl så man gör det här i Paris. Kärlek helt ostört när man vill och hur man vill. Vi låtsades inte se såklart, svenskar som vi äro.
Lina kom också och var med oss när vi fikade på mysiga svenska institutet som har riktigt kaffe. Mums. Köpte en hallongrotta också. Vi pratade om skilsmässa eftersom Bellas familj skiljer sig. Jobbigt. Lina har också problem, hennes familj har hon flyttat ifrån och hon bor hos Bella för tillfället. Hon har inte hittat någon ny familj och eventuellt så åker hon hem på måndag. Stackarn.

I kvarteren var det lugnt och tempot var precis som man önskar. Jag hittade en väska på en vintage butik. Lite överpris, men jag köpte den ändå. Så fin var den.

Ikväll ska jag ta det lugnt lugnt och se en film. Skriva mejl till mamma om saker jag vill att Malin ska ta med (om du kommer så får du ta det som handbagage) och om lite tankar man har här.

Hoppas ni har det underbart hemma också!

Inspiration, choklad, glass i strut, champagne, vänner, nya kollektioner, klassiker, människor, vänner, mingel. Det var vad Fashion Celebreation Night in Paris bjöd på. Nöjd som attans sprang jag hem i det spöregn som kvällen avslutades med.

Igår tog jag metron och besökte den dansskola och spanat in och mejlat. Och jag blev så lycklig, för jag klarade att förklara på franska hur mycket jag dansat, vad jag vill dansa, frågade om priser och betalning, kurstillfällen, kläder, tider och ja - allt jag ville veta. Ikväll klockan 19.00 börjar jag mitt dansliv i Paris. Jazz Moderne avec Julie Sicard. Det blir kuuuul. Spännande. Igår var jag sååååå lycklig och jag hoppas verkligen att det kommer vara lika bra som jag tror.

Livin' the dream.

Tack för ert stöd. Dagen då jag var lite nere satt jag här och tänkte efter att jag skrivit de där raderna. Sen tänkte jag på Fernanda som faktiskt flyttat hemifrån till en ny stad och får fixa allt allt allt själv. Jag tänkte att jag måste försöka göra det bästa av situationen för att peppa mig själv lite, få mig själv på bättre humör.
Så jag knöt på mig joggingskorna (jag skulle minsann upp till Sacre Coeur) och fixade metrokort med min AuPair mamma och sen begav jag mig med kartan i högsta hugg mot just Sacre Coeur.
Jag hade hoppats på att få se Moulin Rouge, men eftersom jag  tänkte att jag behöver ju inte följa kartan så hiiimla noga, så kom jag in på någon annan gata. Jag promenerade snirkligt, gick igenom Cimitière de Montmartre (Kyrkogården) och hua hua hua, nu vet jag hur det kommer kännas att vara död. Stämningen liksom. Mörkret. Nej usch, så får det inte vara. Upp i himlen ba!

Vidare genom de superduperjättemysiga kvarteren i Montartre och tillslut vidare upp till Sacre Coeur. Svettig och lycklig såg jag den stoooora kyrkan som såg ut att vara kommet från en fantasivärld. Jag hade ingen guide som babblade på om hur gammalt denna kyrka är eller så, men jag fattade att detta ställe är heligt.
Jag gick in, tände ett ljus för Kim och Richard och så satte jag det högst upp på en ljusstake. Det kändes fint. Och bra. Gick runt i kyrkan, såg en biktstol, folk som bad, målningar i taket och ja, det var så himla mysigt bara. Därefter gick jag ut och blickade ut över Paris. Det var massor med "cooola killar" som satt där där och drack, kärlekspar som tog fina bilderna och så skolklassen där alla tjejer hade köpt I <3 Paris tröjor. De gick jag bara förbi för jag ville inte att se skulle störa min vy, så jag ställde mig brevid en kvinna som såg så filosoferande ut. Det var uppenbart att hon var i sina egna tankar. Innan hade jag tänkt att det här vill jag ju uppleva med någon, eftersom det är så vackert. Men den där kvinnan fick mig att känna lugnet, att uppskatta att uppleva något på egen hand. Jag fick tänka mina egna tankar och fick stanna i en och samma fundering hur länge som helst.

Jag gick hemåt, fast först in i en liten buktik som hade ringar, stoooora halsband och örhängen, sjalar, plotter - ja allt ni kan tänka er. Nicaragua-väskor och mysiga lampor. Jag hade kunnat gått där i evigheter men mörkret hade ju övertagit himlen och jag måste hemåt. Jag fick lov att intala mig att jag får faktiskt gå tillbaka en annan dag och ha med mig pengar då också.

Väl hem gick det sämre, jag gick med lyckorus i kroppen och trallade gatan fram tills jag märkte att jag gått fel. Lyckan blev rädsla för jag hade hamnat i närheten av "Gare du Nord" (och det kändes som att det var en spöklik situation i en Disneyfilm där det bara låter DÖ DÖ DÖ DÖÖÖÖÖN och så åker bilden fram och tillbaka och sedan blir det en stillbild på precis Gare du Nord). Mörk gränd, på höger sida långt över huvudet åkte tåget och på vänster sida satt det baaaara massa läskiga män och glodde efter mig. "Jag vill hem , jag vill hem, jag vill hem jag vill HEM!" var det enda jag tänkte. Ville inte visa att jag var vilse.

Jag såg en man som inte såg läskig ut. Han såg vänlig ut, så jag tog ett risky chanskort och började Pardon Monsieur, je suis perdu.... och så tillslut följde han mig till närmaste metro för här skulle jag minsann INTE gå själv.

Jag kom hem 22.10 och lade mig direkt i sängen och sov. Tack och lov att jag var oskadd. Inga sena upptäcksfärder på egenhand mera.

Idag har det regnat i Paris från och till hela dagen. Lika har humöret gått upp och ned hela dagen. Ikväll hade jag planerat att besöka en potentiell dansskola (som inte svarar på mitt mejl som jag kämpade med så idogt), vara superpigg och ta en kvällspromenad förbi Moulin Rouge och vidare till Sacre Coeur. Knäppa fina kort, tända ljus i kyrkan för folk som är i mina tankar. Titta ut över staden. Andas in och förstå att jag sitter där och att jag bor där någonstans bland alla hus och lägenhetr. Men jag orkar inte.
Ibland tar energin slut och jag antar att alla spänningar börjar släppa nu, all nervositet har väl runnit ur och det är väl det som gör det. Det är väl det som orsakar tröttheten. Om jag orkar så fixar vi metrokort idag. Vore riktigt bra. Kanske en kopp kaffe piggar upp? Vad tror ni? Eller så kan någon få komma och ge mig en feting-jättegos-kram?

Jag har tänt ljus här i rummet mitt, två stycken. Ett för er där hemma och ett för de som är i himmlen. För att mina tankar går till er.

Undra vem man kan få skymten av idag? Kanske någon känd designer? WOOP WOOP.

Igår hade jag en tvätta, torktumla, kolla upp adresser-dag när jag var ledig. Sprang en sväng med en av pojkarna i parken, åt middag, såg på film, kollade på bloggar.
Idag har jag och den minsta pojken jag tar hand om varit med Emelie och hennes "barn" i parken, sedan gick vi till svenska skolan och fikade lite innan jag gick hem för lunch.
Nu ska jag ut i Parc Monceau och jogga jogga ikapp folk. Mehe.
Och ikväll har jag fashiondate med Isabelle.

Vardagsrum+matsal

Kök

Hall

Vardagsrum

Hall

Vardagsrum

"Min" toa.

Även fast ni hänger hemma, så hänger ni lite med mig här i mitt rum i Paris också. Bara så ni vet.

Såhär ser paketet ut, Bella! <3

Hörrni! Tack för era kommentarer, jag blir så glad att jag kan gråta. Ni är så fina och jag känner ert stöd långväga. Ibland känns lite långt borta och läskigt, det kan jag inte fösa undan. Era kommentarer betyder därför mycket för mig eftersom tiden inte alltid räcker till att skriva långt och länge med folk. När ni skriver känns det som att ni är med mig i min värld härborta. TACK.

Idag vaknade vi vid 11, duschade och åt frukost. Vi åkte hem till mig och lämnade saker och jag visade Bella var och hur jag bor.

Vi hade lunchdejt med några Au Pairer som jag lärt känna lite smått. Vi hamnade i parc Monceau med varsin smoothie för det var ju söndag och då har visst alla caféer stängt. (Förutom på Champs Elysées). Vi pratade och hade roligt och sedan gick vi på Svenska Kyrkans Au Pair träff. Riktigt givande. Många Au Pairer och studenter som är nya i stan och öppna för att knyta kontakter och upptäcka nya saker.
Vi fick veta do's and don't's, fikade (ivrig som man var köpte man ju kaffe direkt när man kom fram, sen fick man veta att det var gratis -men BARA idag), pratade med nya, ställde frågor, bytte nummer och namn, fick info om träffar och teater och körgrupper.

Jag och Bella funderar på att gå med i kören bara för att (HAHAHA). Skitroligt för att körledaren sa att "det finns de som är duktiga på att sjunga...och det finns de som inte är duktiga, men då kan man ju vara lucia och vara tyst, eller vara med och baka bullar" och "vi skrattar mer än vad vi sjunger" så det lät nice. Men jag ör sugen på teatergruppen också, kan vara skoj. Men jag ska i veckan ta tag i att söka upp en dansskola och ta det i första hand. Sen ska jag också köpa ett bio-kort och nörda ner mig i fransk film. Ikväll, om jag orkar, ska jag studera metrokartan och pricka ut ställen jag vill åka och se och planera lite. Lite struktur vill jag ju ha, ni som känner mig. Behövs gymkort, men än kan jag springa i parken. (Fick fasansfull träningsverk i benen från min joggingtur här om dagen. Kunde knappt gå i trappor, varje trappsteg och böj var självplågeri om ja inte sagt det.) Jepp.

Nu har jag tänt ljus, ätit lite müsli och ska efter lite kartstudier se klart på "Paris".

Bon Soiré!

1. On the go. Till tåget. 2. Här frågade vi om vägen till VIP ROOM och de fina hotellherrarna lät oss låna toaletten också. "Four Seasons" hette detta fancy hotell och låg vid George V. 3. Ville ta med mig sminkbordet hem, men det rymdes tyvärr inte. Inte ens i min magic purse. 4. Hotel du Louvre 5. Bellsan på VIP ROOM. Höll på att smälla av när vi skulle betala. 50 Euro för två drinkar :O 6. Här har många kändisar varit och festat. Det tyckte vi var ganska häftigt. 7. Den bästa DJn någonsin. Jag blev förälskad kan jag påstå. Det gick inte att kliva av dansgolvet. Vilket drag! Att tillägga är att vi hade svinont i fötterna vif halv fyra, men var kvar till halv fem innan det var dags för baguette och cadeaux (crèpes med nutella bjöds det på) 8. Den här parven sprang omkring och dansade hejvilt bakom dj-båset. Där fick förståss bara speciellt folk vara. De med pengar.

Helt sjuk kväll. Den bästa utekvällen hittils. Metron öppnade klockan sex och vi var hemma rätt.. tidigt. Idag fick vi dock veta att det finns nattbussar. Men nu vet vi ju det till nästa gång. :)

Här bor då Bellsan min. Så fruktansvärt snygg lägenget. Vilka ytor! Och så har hon sin lilla bil som hon kör i än hit än dit (dagis,affären,tåget) och det går som det går och det brummar ordentligt. Haha. Hon är minsann en  förare med attityd, men jag kände mig trygg ändå. Bilen är så fin och mysig.
Vi gick och handlade vin och lite annat för en picknick, men eftersom klockan tickade på och mörkret föll tände vi istället ljus och hade en riktigt mysig middag hemma hos henne istället. Vi myste och fikade tills klockan var ungefär 11, sedan duschade vi och bytte om för att åka in till Paris och göra en krognatt.

Igår kastade jag mig ut i Paris metrodjungel. Lite nervös var jag ju, men den var så lätt och snäll så det var inga problem. Därempot att det kan vara så fruktansvärt svårt att hitta på varandra hade jag inte kunnat ana. Jag och Bella bestämde träff för shopping och letade efter varandra hur länge som helst på Zara. Kruxet var bara det att vi var på olika affärer. Inte så konstigt med andra ord. Vi shoppade lite nytt och drack smoothies och kaffe. Tittade på stora trappan. Vi fick båda smått panik i butikerna för det är ett superstort shoppingcenter med supermycket människor i alla butiker. Det betyder fullproppat med folk och väldigt kvavt. Inte det allra bästa shoppingcentret om man blir less av folk, men nu vet vi det. Lite tufft var det att se alla stora höga byggnader och den stoooora trappan såklart.

Igår när jag hade min lediga tid på förmiddagen joggade jag och var hurt-hurt i Parc Monceau. Det är helt sjukt vad jag gillar det. Mina nya skor är supersköna och jag flyger fram. Och som om inte det vore nog så är det heeela tiden folk ute och springer - så man kan tävla. Igår varvade jag en människa tre gånger.. eeh hon var dock en äldre kvinna à 70 år, men ändå. Jag hann iallafall ikapp en hurt-karl ett varv och då blev jag nöjd. (Idag har jag sådan träningsverk att jag kan dö.)


Jag gick till Starbucks som ligger runt hörnet. Bredvid (brövä, som Sabina säger) kyrkan på det övre kortet. Här satt och och låtsades att jag var fransk och fattade allt folk sa. Det är så jag gör det.


Vi åt rullande Sushi till middag. Jag upptäckte (efter att undrat om jag faktiskt vågar smaka det där gröna?! Ännu mer över det där rosa supersuspekta..) att alger är en HIT (nam-nam-nam) och att ingefära.. inte är det.


Mums. Tror det här kan bli en last.


Jag hann (och Linda, du vet hur mycket jag hinner med) till och med öppna ett eget Saladeri igår.


Mitt sällskap fick en dos av spontanitet och då hamnade vi här. Inte helt fel :D


LE PLINKI-PLONKY!!!!!


Music Bar hette stället och här ser vi självaste monstret Gaga på väggen. Här och där satt musikikoner uppsatta. Hit ska jag ta med den som hälsar på.


Fina toaletten. Här kändes som att sitta och kissa i ett rymdskepp. Olika neonljus rullade under tiden man gjorde sina behöv. Mycket snurrigt.


Tjejer, jag behöver väl inte ens säga vad det här är för en rosa, svalkande, isig dryck?


Vidare till Champan.


.Ojsan. De hade visst en klubb i källaren, upptäckte vi när vi idogt letade efter toaletterna. Det var som att leta i en labyrint. Vi hittade iallafall till baren. "Nous avons besoin de sel aussi".


Ungefär såhär såg återvändsgränderna nere på klubben ut. Vi hittade toaletterna också -tillslut.

Härlig kväll. Och i eftermiddag blir det nya med Bellsan.

(Och förlåt att jag gör smileys, fult, men det känns som att det här inlägget var ett sms.)

Så sjukt inspirerande. Det som är roligast/bäst av allt är att här kan man klä upp sig lite extra utan att någon tror att man ska på fest. Och kvinnorna (de flesta) här har sådan klass och elegans, det är helt underbart att gå på gatorna studera deras klädkominationer. Det minimalistiska som blir så så rätt och så så vackert. Åååh!

Nu börjar jag smått förstå att jag bor i en storstad à 12 000 000 pers. Igår träffades jag och Bella på Champs Elysées och vi vandrade den lååååååånga gatan ned och strosade i de kvarer där YSL, Prada m.m har sina showrooms. Vi gick förbi hotellet där Carrie bor på när hon är i Paris och därefter fikade vi på ett fik med utsikt över Eiffeltornet. Vi snackade ikapp, lade orden i varandras munnar och drack chocolate chaud (varm choklad). Vi skulle till metron, hamnade fel och kom rakt under eiffeltornet. WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW! Så stort! Jag blev så storögd och ryste. Fatta vad jag har tjatat om det där tornet, att jag ska gå upp. Vad tänkte jag med? Det är ju skyhögt?! Så himla häftigt.

Jag plankade på metron med bella och kom hem oskadd igårnatt. Fatta att jag bor här :D!

Jag och Isabelle skojade i lördagsmorgon om att "vi tar väl en fika på torsdag då". Och nu ska vi göra det. Vi möts på Champs Elysées och sedan får vi se var kvällen tar vägen. Om det blir fika eller ett glas vin får situationen bestämma. Solen strålar iallafall fortfarande och jag undrar smått om det blir för varmt med tights? Är redo att se Le Tour de Eiffel? KLART JAG ÄR REDO ATT SE EIFFELTORNET :O :D !!


Malin - den passar perfekt :*

Hallå hallå!
Kan ni fatta att jag är här? Det kan inte jag. Det har varit full fart med att komma in i alla rutiner med att hämta, lämna och sköta barn och plock så jag har inte hunnit se så mycket än. Bor dock granne med Champs Elysées så dit var vi igår och shoppade först på Monoprix (typ som Åhléns hemma, finns lite allt möjligt.). Jag köpte hygienartiklar och lyxade till med VICHY och det var mycket mycket billigare här. Senare på kvällen var det inköp av idrottskläder. Här i Frankrike får barnen gå med idrottskläderna hela dagen för att sista lektionen ha idrott i Parc Monceau (jääättenära där vi bor) och sedan gå hem.

Just nu har jag min mitt-på-dagen-rast. Den varar från klockan 11-14 och då får jag göra vad jag vill. Idag har jag gjort lunch, skickat något mejl och nu precis pratade jag lite med städerskan om vad hon ska göra för städsysslor. Denna vecka har varit introduktions-lära-känna-familjen-vecka, så mamman i familjen har följt med och visat mig hur allt ska gå till och nu kan jag snart hitta till skolan själv ;)

Kanske att jag drar ut på stan själv en sväng imorgon. Jag behöver shoppa lite ballerinaskor och strumpbyxor för här blir det ungefär 23 grader varmt vid lunchtid. Det betyder att det är för varmt för tights och boots (!).

OCH HÖRRNI! En ELLE kostar bara 2.5 Euro. FATTA! Biiiihihillihgt! Så nu blir det att läsa franska modemagasin. Jag köpte en ELLE och en Glamour igår. Och så har jag börjat kolla på filmen "Paris" men jag har bara orkat kolla kanske 30minuter varje kväll, sen har var varit för trött. Full fart hela dagen. Jag trivs superbra i min familj och de är jättegenerösa. Jag har fått ordning i rummet och satt upp lite bilder i tavlorna.

Här kommer lite bilder:

Såhär ser det ut när man kommer ned från hissen. Kliver jag utanför dörren är jag mitt i stan på en gång. 400meter till Champs Elysées.


Utanför mitt fönster.


I Parken igår (inte finaste bilden på mig, men den första bilden på mig i Paris måste ni ju bara få se). Parken är stället där ALLA hänger. Alltifrån småbäbisar med mammor till superduperchicka och fjantiga 13åringar som är hur stylade som helst till pensionärer till grovhånglande kärlekspar till joggare till Au Pairer till.. ja - ni fattar!


Här har ni snapshots på park-folk.


Här har vi mitt rum.


Liten del av min säng, sedan ser ni att jag har två dörrar. Och en dörr på höger sida, där är min toalett.


Nattduksbordet. Med ängeln, hjärtat, dagboken, grammatikpaprena, och tidningarna.


Hahaha. Här får ni! Med en baguette idag i högsta hugg.


OCH TJEJER! De har den här tvålen som alltid fanns hemma hos Lana i Bönan, den som Lena köpte. Den grå med blommigt mönster på. Det kändes så himla kul! Och rätt och franskt och allt.

OCH LINDA. Din dikt knäckte. Tack <3!

Hädanefter blir det inget mer dagtidsdatorsittande. Jag ska utforska is-paradiset Paris och Njuta varje minut. Om en halvtimma är blir det till att vara på G igen.

Bisous!