chezbeatrice

På sjukhuset fick jag blommor och choklad av Bella. Men det var förbjudet med blommor, så hon fick ta tillbaka dem. Hade dem i en vattenkraraff så länge. :)


Katarina och Linnea kom med chokladhjärtan och vindruvor. Av choklad blir man glad.


Poppi kom med en liten bakelse.


Hemma väntade en bukett blommor, massor av kramar, mat och choklad.


Igårkväll kom Linnea, Malin och Linda och hälsade på. Jag fick en ny kompis, en nalle, och choklad. Vi pratade och hade det gosigt. Så himla mysigt.
Farmor var här på dagen också. Hon hade gjort äppelmos, köpt kexchoklad och vindruvor till mig. Söta lilla farmor.

Det känns tryggt att vara hemma igen. Igår var vi till Ögonavdelningen på sjukhuset i Gävle och fick lite mer medecin utskriven. De kollade så att allt stämmde med vad de franska ögonspecialisterna bedömt och det var korrekt. Nu får jag ögondroppar (antibiotika) varje timme igen, men tack och lov så droppar vi hemma. Vi fick se att hornhinneinflammationen var nästintill genomgående och därför kommer det ta lång tid att bota och läka. Jag kommer få ett ärr precis i pupillen och därför kan jag bara få tillbaka 20 procent av synen. Det är hårda besked att ta in, så det är klart det är svårt att inte vara ledsen.
Det går såklart att göra en hornhinnetransplantation i framtiden, men det är inte talan om det ännu. Om sex månader får vi se hur synen är och hur jag påverkas av den i livet. Men närmast blir det antibiotika, vila och återbesök på sjukhuset omvartannat i några veckor.
Tur att jag har så många underbara nära och kära som stöttar och tar hand om mig. Tack, ni är fantastiska!