chezbeatrice

Idag har jag fått FINA nyheter.
1. Denna fina klänning av värdmamman.
2. Jag ska få följa med min värdfamilj på familjesemester till Nice i maj. Kan knappt fatta att det är sant.
3. Mormor&Morfar kommer på besök i början av maj.

Jag är HUR GLAD SOM HELST.

Har haft en jättejättebra helg i Berlin. Nu är jag hemma, sover om mig och käkar alldeles för mycket Riesen. Hustensaften som jag drack i Tyskland har fått mig på bättringsvägar och jag tror att jag kommer kunna börja dansa i veckan. Om jag inte blir sjuk av mina stackars värdbarn som hostar och är sjuka. Peppar peppar.
Har varit skönt att få testa på ett annat storstadsliv. Verkligen nödnyttigt och roligt. Jag gillade Berlin, smustigt men sexigt som någon en gång sa. Jag har upplevt och sett mycket och dessutom fått en hel del inspiration. Men jag älskar Paris och jag insåg det ännu mer när jag fick lite distans till staden.
Bilder kanske ni får se om jag har tur med tekniken. PUSS PÅ ER

Jag, mamma och Adrian. Sommaren 96.

Ikväll pratade jag en superkortis med lillebror på chatten. Jag sa att jag verkligen hade önskat att jag låg i soffan på Håde med mamma, pappa och honom. Och med Nighty som man blir så irriterad på för att hon vill gosa hela tiden, vilket resulterar i hår i munnen. Kvällsmacka à la Pågen Längtan och slöglo på TV ihop, med en blaska i hand. Sen hade jag kunnat vakna upp i min säng i Paris igen. Bara för en kväll skulle jag vilja vara hemma. Bara för ikväll.

Idag testade vi hemkörning av pizza. Vi beställde en pizza för 2 personer och en för 4 personer, eftersom vi var 6 stycken. Det visade sig vara lika med en barnpizza och en vuxenpizza. De har inte samma pizza-mått som i Sverige helt enkelt.

Ifår fick jag energi ändå. Jag tog mig två treo, drack världens äckligaste hostmedicin och fortsatte att läsa min bra bok. Sen hade jag på en av alla goa Spotify-listor med partymusik och tog mig ann Storstädningen med stort S. På med skurhandskar och för med gardinerna (vi har byggarbetare utanför fönstret, så inget tjuvtitt här inte.jag och Sara fick varje dag när vi gick till bageriet för att köpa baguette göra lite morgongymnastik för att komma förbi.).
Skönt när det är klart. Jag dansade till och med lite med skurmoppen på slutet. Herregud! Från sängliggandes till det, bra jobbat!

Sen kom Katarina och hon hade med sig diverse varor från IKEA och IKEA FOOD. Gödde! Äntligen fick jag min efterlängtade helkroppsspegel. Synd bara att jag i all hets satte upp den lite för högt så att huvudet blir deformerat när man står och tittar sig i den. Men vad gör väl det? Den finns och jag kan se mig i spegeln innan jag börjar jobba för dagen! Även vinglas. Råkade krascha ett här om dagen. Typiskt ensam hemma. Det stod i kylskåpet för att vi skulle använda det till matlagning, jag och Sara. sen när jag öppnade kylskåpet for det ur och splach- sönder! En true story som min värdfamilj kanske inte skulle tro på. Så jag sa åt Katarina att köpa nya. MEN jag hade bett om vitvinsglas istället för rödvinsglas. Så nu får de 6 stycken vitvinsglas- bara sådär! Det passar väl egentligen bra med fler glas, kommer ju ändå få storbesök i April!

Vi lagade pizza med tortillas som deg. Mozzarella och svamp och ruccola. Så himla gott. Och enkelt- precis som jag hade tänkt det! Sallad med pinjenötter och till efterrätt gjorde jag mormors recept på chokladsås till gammeldags vaniljglass och kladdkakebitar. Det var galet gott måste jag skryta med! Vi såg på A song for Bobby Long med vrålsnygga Scarlet Johanson.
Därefter var det badkarsbad på schemat. Sen drack vi te och åt frukt till Mauro och Pluras mat. Sen var det drop dead ner i säng.
En god frukost. Jag berättade för Katarina om ÖSS-mannen och alla roliga människor som var med och är så avis er som ska vara med. Jag längtar till sommarspelen! Sen gick det upp för mig hur jäkla kort det är tills jag ska till Berlin! två veckor kvar idag- prick!!! Herregudars! Ska bli kul. Hade lite börja-jobba-igen-efter-ledighet-ångest, inte för att jag ogillar mitt jobb-tvärtom!, däremot är det skönt att vara ledig. Men när jag kom på att berlin ligger så tätt inpå på försvann den känslan. Tror att Mars kommer gå superfort. Sen är det vår, sen åker jag hem. Herregud vad tiden går fort. Jag får lite stress!.. Så gick snacket iallafall under frukosten.
Sen skulle Katarina iväg och hjälpa hennes familjs mamma med lite stuff så jag satte igång med tvätt och disk och allt möjligt trix och fix innan familjen ska komma hem igen. En lååångdusch också. Lika bra att passa på!

I eftermiddag nu så väntar jag på tvätt och diskmaskin. Jag ska läsa i min bok, kanske åka med Katarina till Svenska Institutet och kanske få äta en semla.
Sen måste jag börja skärpa mig med alla sötsaker, mitt immunförsvar är kasst. Jag har varit sjuk fyra gånger på två månader. Det är inte okej. Inte kul på något sätt alls.

Jag tänker mycket på er hemma, hur mycket jag missar att berätta för er och allt jag inte får vara med om i ert vardagsliv. Trots det tror jag att jag ska återvända och bo här efter sommaren. Söka ett annat jobb, tex Svenska Institutet, klädaffär eller matkedja och plugga deltids distansfranska. Det beror på om några av mina vänner stannar. Det är rätt mycket med att träffa och lära känna nya människor. Jag gillar att träffa nya människor, men det är en sån stor grej att bygga upp en helt ny umgängeskrets. Har man åtminstone en kompis som man känner sig trygg och hemma med så går det så mycket lättare. Så vi får se om Amanda stannar. Vi får se.
Och så funderar jag på att vara ledig hela sommaren och bara hälsa på folk. Övik, Örebro, Stockholm, folk hemma. Vi får se. Annars blir det några veckor på tempo.

Nu måste jag gå och snyta mig, sitter och snorar hur mycket som helst. Hoppas på att bli frisk snart. Det känns som att man blir helt instängd av att vara förkyld hela hela tiden. Tur att jag har lite sovmorgon imorgon och att det är en kort vecka. Och på lördag kommer Bella hem. Och imorgon får Katarina besök. Och och och och så är Sofie hemma i Holland och Amanda är på besök hos en vän i London. Full rulle. Hej!

Jag blev så glad idag när jag såg att min fina värdfamilj hade pysslat ihop massa omtanke till mig. En fika på det, sen var jag alldelles varm i hjärtat.

Just nu, kära vänner, sitter jag och tänker tillbaka på gymnasietiden. Jag skannar igenom min gamla blogg, den känns som ett fint minne, som att titta i en gammal dagbok och i ett fotoalbum. Jag saknar de tiderna, jag saknar mina fotoalbum hemma i mitt rum i Valbo. Jag saknar er.
Då kunde jag aldrig ha anat var jag skulle sitta nu. I Paris, mitt i smeten, färdigjobbad och färdigdansat med ett alldeles för dyrt inhandlat te från Affären, i sverige skulle det kosta 14kr, jag betalade 3.95 Euro. Men bara för att få dricka Kvällsro från Friggs är det värt varenda krona.

Men saknaden är inte tung eller jobbig. Den är bara fin och vacker. Jag har haft det så himla bra, och jag har det helt underbart här. Jag känner mig himla tacksam när jag vaket sitter och drömmer. Man glömmer lätt bort de små sakerna, därför är det så skönt att kunna läsa om allt igen. Som man kan se sin favoritfilm eller läsa sin favoritbok om och om igen för att man tycker om dem så mycket, så kan jag läsa och titta i min gamla blogg, eller i gamla dagböcker och återigen få le lite åt de vackra stunder som varit eftersom jag förevigat dem. Det känns bra.

http://beafis.blogg.se/2010/may/

Appropå denna bild från i April förra året. Skulle vilja ha håret exakt såhär, exakt det där läppstiftet och det vore varken helt fel att få tillbaka broshen på skinnjackan eller att avståndet mellan mig och Fernanda bara var en sätesrygg. I April ses vi igen.

Alla som inte har läst något av Zafón bör genast läsa Vindens Skugga eller Ängelns lek. I den ordningen. Så jäkla bra böcker. Jag blir så imponerad över vilken klok man som skrivit boken. Honom skulle jag vilja träffa och snacka lite med så kanske jag skulle få lite rätsida på mina invecklade tankar.
Lyssnade på Vindens Skugga som ljudbok när jag låg på sjukhuset och då var det Jonas Karlsson som läste. Det var en av mina räddningar till att jag inte blev galen under sjukhusvistelsen. Återigen- läs!!!!!!!!!!!!!

Kände mig rätt träffad:

Parc Monceau
Liten park som först och främst frekventeras av livliga barn från det tjusiga 8:e arrondismentet och deras au-pairflickor. (...)

Jag är såå nöjd med min nya planch. Fin är vad den är.

BACK TO PAPER by Repols

Den perfekta almanackan i fickformat hittade Katarina åt mig på BHV när vi var där och letade febrilt. Perfekt! Och så är den snygg också!

Svenska kyrkans kafé är ljuvligt när man får en varm kanelbulle och en kaffe som sitter precis där den ska. Eller efter en körkväll då det serveras te och mackor. Helmysigt ställe.

Om 24 timmar ligger jag och sover i min säng i Paris, och inte i den jag sitter i nu. Sex månader tills jag besöker Valbo och Gävle igen. Känns på något konstigt vänster riktigt bra. Nu är det hejdå på riktigt. Linnea sa idag "alltså det känns som att man säger jämt hejdå till dig." och för mig känns det som att man säger hejdå hela tiden också. Men nu är det finito. Så hejdå Valbo. Ses!

Jag när vi ridit hästar ner till vattenfallet i bergen/regnskogen i Nicaragua.

Detta år är jag mest stolt över:
- Gymnasie-projektarbetet jag och Linda gjorde i Nicaragua och i Sverige, som blev till en bok.
- Att jag gick ut skolan med betyg jag är nöjd med.
- Att jag vågade flytta till Paris.
- Att jag höll humöret och positiviteten uppe när jag var sjuk i hornhinneinflammation och att jag accepterat efterföljderna.

Vad är ni mest stolta över, mina fina?

Trots att jag längtar tillbaka till Paris som en tok, är det faktiskt underbart behagligt att vara hemma. Att kunna kliva upp den tid jag tycker passar mig, äta de varor jag är van att ta för mig av, sitta i min morgonrock och dricka mitt morgonte/kaffe, läsa morgontidningen i min ensamhet och sedan strosa runt i raggsockor lite för länge inpå förmiddagen och upptäcka att klockan tickat iväg och det visst blivit lunchdags. I Sverige är morgonen min absoluta favoritstund på dagen, det är något jag kommer sakna när jag åker igen på måndag.

Här kan jag gå i mina egna tankar, för ingen kommer på dörren och bankar.
- Misslyckat rim från min sida som jag egentligen tycker är ganska passande.

Napoleons tredje flygel i Louvren är en helt underbar plats. Det är så vackert att det nästan inte går att ta in. De flera hundra år gamla golven knegar och knakar så mysigt och det känns verkligen som att man går på en liten husvisning på egen hand. Som att Napoleon själv snart ska knacka en på axeln och säga att teet är klart i te-salen. Allt är så bevarat och det går liksom inte riktigt att förstå att porslinet, smyckena, fotöljerna och sofforna har brukats av Napoleon och hans gäster med prasslande kjolar. Om ni åker till Louvren - missa för guds skull INTE denna våning!

Man tänker ju rätt mycket också när man är hemma. När man har tid att tänka och låta allt sjunka in. När man sitter i sin ensamhet i ett tomt hus och Tom Waits sjunger för en. Är lite gråtfärdig. Gråtfärdig av lycka och melankoli. Vilket jäkla halvår det varit!
Från det att skolan slutade tills nu har varit en stor karusell. Sommaren var helt klart fantastisk. Och att jag flyttade till Paris har också varit helt fantastiskt. Det är så mycket som har hänt och så mycket jag tvingats gå igenom, acceptera och hantera. Jag är både ledsen och tacksam för det.
Jag har lärt känna mig själv så mycket bättre, än om det finns mycket mer jag ska upptäcka i all osäkerhet. Det känns bra att vara tillfreds med sig själv som människa. Känna sig lite mer vuxen. Men det är lite krångligt att vara mellan ungdom och vuxen eftersom man blir behandlad olika av alla. Det känns iallafall bra att få ta lite mer ansvar för sig själv. Och bestämma själv.
Gud vad mina tankar snurrar. Nu gör jag det jag är allra bäst på - att svamla iväg. Vad jag vill komma fram till är att jag aldrig kunde gissa att dessa månader skulle bli som dem blev.

Måste ta vara på tiden här hemma och göra det jag tycker om. Så nu åker jag istället hem till Malin.