chezbeatrice

Man tänker ju rätt mycket också när man är hemma. När man har tid att tänka och låta allt sjunka in. När man sitter i sin ensamhet i ett tomt hus och Tom Waits sjunger för en. Är lite gråtfärdig. Gråtfärdig av lycka och melankoli. Vilket jäkla halvår det varit!
Från det att skolan slutade tills nu har varit en stor karusell. Sommaren var helt klart fantastisk. Och att jag flyttade till Paris har också varit helt fantastiskt. Det är så mycket som har hänt och så mycket jag tvingats gå igenom, acceptera och hantera. Jag är både ledsen och tacksam för det.
Jag har lärt känna mig själv så mycket bättre, än om det finns mycket mer jag ska upptäcka i all osäkerhet. Det känns bra att vara tillfreds med sig själv som människa. Känna sig lite mer vuxen. Men det är lite krångligt att vara mellan ungdom och vuxen eftersom man blir behandlad olika av alla. Det känns iallafall bra att få ta lite mer ansvar för sig själv. Och bestämma själv.
Gud vad mina tankar snurrar. Nu gör jag det jag är allra bäst på - att svamla iväg. Vad jag vill komma fram till är att jag aldrig kunde gissa att dessa månader skulle bli som dem blev.

Måste ta vara på tiden här hemma och göra det jag tycker om. Så nu åker jag istället hem till Malin.