chezbeatrice

Nyss fick jag det här lilla pirret i magen som säger: frihet, ledighet! Om så vagt, men det fanns där.
Nu har jag slutat för dagen och i och med det, slutat för året. Det känns inte så sorgligt som det borde, för jag skjuter fram lite på de känslorna. På söndag ska familjen och jag ha hejdå-lunch på Champs Elysees. Och sedan kommer jag hälsa på dem i samband med att jag åker till Övik snart. Så det känns inte som ett farväl, utan mer som ett "vi ses snart igen". För det går liksom inte riktigt att bara bryta upp efter en såhär lång tid tillsammans. Inte för mig.

Skolavslutningen var bra, men annorlunda. Det var fint att höra barnen sjunga och se dem hälsa varandra glad sommar. Många sågs för sista gången och även jag såg många för sista gången. Jag fick gång på gång frågan "men du kommer väl tillbaka i höst?". Och svaret på det är jag inte säker på ens själv. Jag åker hem och känner efter vad jag verkligen vill. Inte vad jag borde göra, utan vad jag vill göra. För man kan göra precis vad man vill, man klarar det om man vågar.

Idag liksom alla andra dagar denna vecka hade jag planerat in träning, men eftersom jag blivit förkyld är jag väldigt hängig och hoppar det. Håller tummarna för måndag.
Nu ska jag vila lite och ikväll ska jag, Sussie och Bella ta en fika på Ladurée och sedan ska järn-gänget ut och festa. Sista helgen i Paris på ett tag. We'll go all out.

Hörs gobitar!