om att lämna
Idag på morgonen kändes det som att jag var på topp, men sen vände det och jag har känt mig ledsen.
Det är jobbigt att jag ska åka hem. Jag längtar hem, men jag kommer sakna Paris och alla vänner och det liv jag byggt upp. Förra helgen testpackade jag och nu känner jag obehag av bara tanken att lämna mitt rum. Plocka ned alla foton från ramarna på väggarna och lämna allt tomt. Det är jobbigt allt lämna alla här, eller rättare sagt splittras från dem. Jag har fått vänner som jag kommer sakna så mycket, och tanken av att jag inte kommer kunna se dem varje vecka längre känns jobbig.
Det känns konstigt att göra saker för sista gången och se folk för sista gången. Separationsångest. Det är jobbigt att lämna denna tid bakom mig.
Det är också just nu jobbigt att varje dag känna olika känslor. Man pratar om hur de tär hela tiden. Det är viktigt men samtidigt blir jag så less, för jag känner också - varför kan jag inte bara vara och njuta? Och sluta känna efter och tänka så himla mycket hela tiden?
Jag pratade med Ida på telefonen idag. Mysiga, fina Ida. Och när vi skulle avrunda tackade hon för att jag ringt och sa att det kändes som att det kändes som att få en kram. Det kändes fint att få en pratstund med henne, men så fort vi la på så var jag tillbaka i Paris igen. Att ha två "liv" är komplicerat, eller har jag det? Jag kanske ska kalla det "hem". Det känns både bra och jobbigt att komma hem. Men jag är rädd för hur annorlunda allt kommer vara. Många har gjort olika saker sedan vi tog studenten för prick ett år sedan- alla har sina nya liv.
Dessa tankespöken tynger mig idag och får mig att vilja gråta.
Det är jobbigt att jag ska åka hem. Jag längtar hem, men jag kommer sakna Paris och alla vänner och det liv jag byggt upp. Förra helgen testpackade jag och nu känner jag obehag av bara tanken att lämna mitt rum. Plocka ned alla foton från ramarna på väggarna och lämna allt tomt. Det är jobbigt allt lämna alla här, eller rättare sagt splittras från dem. Jag har fått vänner som jag kommer sakna så mycket, och tanken av att jag inte kommer kunna se dem varje vecka längre känns jobbig.
Det känns konstigt att göra saker för sista gången och se folk för sista gången. Separationsångest. Det är jobbigt att lämna denna tid bakom mig.
Det är också just nu jobbigt att varje dag känna olika känslor. Man pratar om hur de tär hela tiden. Det är viktigt men samtidigt blir jag så less, för jag känner också - varför kan jag inte bara vara och njuta? Och sluta känna efter och tänka så himla mycket hela tiden?
Jag pratade med Ida på telefonen idag. Mysiga, fina Ida. Och när vi skulle avrunda tackade hon för att jag ringt och sa att det kändes som att det kändes som att få en kram. Det kändes fint att få en pratstund med henne, men så fort vi la på så var jag tillbaka i Paris igen. Att ha två "liv" är komplicerat, eller har jag det? Jag kanske ska kalla det "hem". Det känns både bra och jobbigt att komma hem. Men jag är rädd för hur annorlunda allt kommer vara. Många har gjort olika saker sedan vi tog studenten för prick ett år sedan- alla har sina nya liv.
Dessa tankespöken tynger mig idag och får mig att vilja gråta.
Kommentarer
Postat av: Mammis
Älskling dá! Det ordnar sig alltid gumman och det blir bra när du kommer hem. <3<3<3<3<3<3 Njut nu!
Postat av: Kataflina
Listan: Paj, helt jævla appaj, vi blir nog allt tvungna att gøra en ny. jaja, det ær som det ær ;)
Det løser sig kompis, det blir bra och bættre, no worries. storpuss! Ses imørra!
Postat av: Julia
Oj vad jag känner igen mig i vad du skriver Bea. Även fast jag har en lång tid kvar här. Det känns också konstigt, som att man har två olika liv. Som att allt borde stå stilla där hemma.. Men det gör det ju inte. Kan inte tänka mig hur allt kommer vara när man kommer komma hem igen. Väldigt konstig känsla!! Btw, vi måste skypa ngn dag. Hör av dig när du kommit hem och allt lugnat sig :) Love yoooou!
Trackback
