chezbeatrice

Här kommer en text från min gamla blogg, skriven två veckor innan jag åkte till Paris, nu känns det lite likadant. Man blir nervös på nytt. Men jag hejdade mig själv förra gången, att allt kan gå åt pipsvängen, fast jag inte ville tro det. Men det har det ju redan gjort en gång nu. Så nu känns det som att det bara kan bli bättre. Och om något faktiskt går åt pipsvängen igen, så vet jag att jag klarar allt.

"Nu är det många tankar som snurrar, många känslor som ramlar runt i bröstet. Jag tänker på begränsningarna som kommer släppa. En fräsch nystart i livet. Samtidigt vet jag inte om jag kan kalla det en nystart, mer som något jag alltid velat göra. Något jag behöver göra. Mitt hopp är att jag ska finna lugnet i mig själv, att jag ska få uttrycka mig genom dansen och att vara duktig på det. Att jag själv ska tycka att det jag gör är bra. Och att jag vågar stå för det. Trots att man har gjort felsteg här i lilla livet, skölja bort att, andas ordentligt och stå med rak rygg. Inspirera. Våga. Att viljan finns är det ingen tvekan om.
Omväxling och nya människor. Barn. Möten. Jag är så förväntansfull att jag målar upp fantastiska bilder i mitt huvud om hur det kommer att vara. Samtidigt försöker jag hejda mig, allt kan gå åt pipsvängen, men det kommer det inte göra. Nu låter jag allt rinna ut över knappar som bildar ord. Kanske obegripligt och helt omöjligt att tolka.
Är väl lite nervös ändå."