chezbeatrice

Något väldigt bra med en storstad som Paris är anonymiteten. Den får mig att våga testa klädkominationer jag inte riktigt vågat på väg till bussen i Västbyggeby.

Något som är sämre är att det är väldigt svårt att få franska vänner. Var ska man börja liksom? Men jag tycker det är supermysigt att man ibland möter samma människa, vid samma tidpunkt och samma plats varje morgon. Till slut kanske man t.o.m hälsar. Men så var det ju det där med anonymiteten igen. Jäjä.


Att liksom kunna strunta i den där tantens blick. Det är vad jag snackar om.