uppdatering var det!
Tiden tickar på och jag har hur kul som helst.
Barnen var lediga torsdag och fredag och jag var hemma ensam torsdag till lördag för familjen åkte på mini-semester. Så det blev massor med skoj hela veckan lång.
Först min och Isabelles födelsedagar, sedan var det en lång dag på onsdagen och jag for iväg på zumba på kvällen och efter det åkte jag till Katarinas nya och tomma lägenhet.
Vi tog fram strandmattan och hade en mysig fika på hennes golv inpå småtimmarna. Men på torsdagen gick jag och Amanda upp tidigt och möttes i Monceau för en långpromenad följt av solning fram tills lunchen. Vi lagade lunch och fortsatte att lapa sol på balkongen här. Fikade och hade det gött fram till klockan var runt fyra. Då tog vi en sväng på Champsan och mötte sedan upp Mickis och Bella på Ladurée.
När Amanda var tvungen att gå och jobba så gick resten av haket och handlade för en Chevre-Chaud middag. Katarina mötte oss hemma och vi hade det supertrevligt. Massor av prat, skratt, allvar och god mat och rosé. Mickis for för att träffa Fabian med familj och vi satt kvar och babblade länge. Tvivlade på att Mickis skulle hitta tillbaka hem, men just när vi blev oroliga ringde det i porttelefonen. Vi la oss nästan med ens för att orka upp till Versailles.
Vi åt grötfrukost, Katarina åkte och jobbade och vi åkte till Versailles. Tågade och köade, i fel kö fick vi sedan veta. Men då hade ändå Mickis glömt pass så hon behövde biljett. Sen var vi inte riktigt politiskt korrekta och slank in i en VIP-kö som vi hittade själva och sparade några timmars köande. Mitt samvete var borta för jag var hunger-arg. Ops!
När vi kom in gick vi en tur i det enorma och vackra slottet. Bella var vår guide och vi var mycket nöjda. Dock hungriga besöket igenom och därför unnade vi oss en lyxlunch med vin på restaurang när vi kom ut. Värt!
Tagna av vinet trillade vi ut i trädgården och satte oss för att invänta Katarina som jobbat klart. Vi traskade runt i trädgården, och satte oss slutligen vid dammen där de jättelika fiskarna simmade. Mickis skulle doppa fötterna, men ångrade sig. Vi drack kaffe på en mysig uteterass och det kändes som om man levde i en Monet-tavla.
Mickis och Bella åkte till sig, jag och Katarina åkte hem till mig och åt rester på balkongen och tog ett flyttlass från luslägenheten till den nya lägenheten.
Jag hade lite ont i magen, så jag tänkte inte riktigt gå ut. Men sedan när vi efter många om och men var samlad trupp- Jag Katarina Sofie Mickis och Bella- blev det ändå en sjuresors utgång på Café Chic. Vi var vakna fram till Mickis skulle åka hem till Sverige. Hon gick hemifrån klockan sex på morgonen. Puh! Äntligen skulle hon få komma hem efter tio månader i fjärran länder.
Det var en trög och skakig dag- bakis. Katarina kom till mig, vi promenerade till henne och fikade Pain au Chocolat och kaffe. Jag sov en lååång stund medan hon fixade sig. Sedan degade vi i Bois du Boulogne hela dagen fram tills det var middagsdags och sedan slocknade vi efter en film hos henne.
Tanken var att ägna söndagen åt Monets trädgård. Men i denna stad blir det aldrig som man tänkt sig. Jag promenerade hem, joggade några avskyvärda varm i Parc Monceau -det var trettio grader varmt och alla väntade på att regnet skulle bryta ut.
Sedan test-packade jag och insåg att jag verkligen behöver köpa till extrabagage för att kunna ta med mig allt hem till Sverige. Sen promenerade jag åter till Katarina på kvällen. Hon och Sofie hade flyttat hela dagen. De var klara när jag kom och då åkte vi till Centre Georges Pompidou. Såg på den fina utsikten och halva muséet. Många vina verk, men det som fångade mitt intresse var såklart alla fotografier. Capas foto, slaget vid Spanien, fanns med i utställningen och även många andra stora fotografer.
Klockan hade hunnit bli närmare tio innan vi kom hem och för en kvällsfika och då utbröt det värsta åskovädret jag någonsin varit med om. I fyrtio minuter stog jag och Katarina och glodde genom hennes fönster, skrek om vartannat. Pulsen gick i hundra och vi rös då och då. HÄFTIGT!!!
Det slutade med att jag inte vågade gå hem och sov över.
Idag är det den sjätte juni, min storasyster fyller 23år och det känns som att åren mellan oss aldrig varit färre. Jag är nu 20 och hon 23, det känns som samma lika. Konstigt det där.
Det är även Sveriges Nationaldag och eftersom barnen går i svensk skola är de lediga idag. Jag var med Vide i parken imorse. Det började regna så vi lekte under ett träd istället för att gå hem- något har man väl lärt sig av att gå på UR&SKUR som barn. Mysigt var det.
Sedan gick jag med Wille och framkallade engångskameran han fått av mig när han fyllde år. Under tiden den framkallades åt vi på Mc Donalds. Därefter hämtade vi ut fotona och fick springa hem för att jag skulle hinna iväg på mitt danspass på min lediga lunchtid.
Nu har jag kommit hem och börjar åter jobba väldigt snart. Vi får se hur dagen fortsätter!
Hoppas ni har det bra.
PUSS
Barnen var lediga torsdag och fredag och jag var hemma ensam torsdag till lördag för familjen åkte på mini-semester. Så det blev massor med skoj hela veckan lång.
Först min och Isabelles födelsedagar, sedan var det en lång dag på onsdagen och jag for iväg på zumba på kvällen och efter det åkte jag till Katarinas nya och tomma lägenhet.
Vi tog fram strandmattan och hade en mysig fika på hennes golv inpå småtimmarna. Men på torsdagen gick jag och Amanda upp tidigt och möttes i Monceau för en långpromenad följt av solning fram tills lunchen. Vi lagade lunch och fortsatte att lapa sol på balkongen här. Fikade och hade det gött fram till klockan var runt fyra. Då tog vi en sväng på Champsan och mötte sedan upp Mickis och Bella på Ladurée.
När Amanda var tvungen att gå och jobba så gick resten av haket och handlade för en Chevre-Chaud middag. Katarina mötte oss hemma och vi hade det supertrevligt. Massor av prat, skratt, allvar och god mat och rosé. Mickis for för att träffa Fabian med familj och vi satt kvar och babblade länge. Tvivlade på att Mickis skulle hitta tillbaka hem, men just när vi blev oroliga ringde det i porttelefonen. Vi la oss nästan med ens för att orka upp till Versailles.
Vi åt grötfrukost, Katarina åkte och jobbade och vi åkte till Versailles. Tågade och köade, i fel kö fick vi sedan veta. Men då hade ändå Mickis glömt pass så hon behövde biljett. Sen var vi inte riktigt politiskt korrekta och slank in i en VIP-kö som vi hittade själva och sparade några timmars köande. Mitt samvete var borta för jag var hunger-arg. Ops!
När vi kom in gick vi en tur i det enorma och vackra slottet. Bella var vår guide och vi var mycket nöjda. Dock hungriga besöket igenom och därför unnade vi oss en lyxlunch med vin på restaurang när vi kom ut. Värt!
Tagna av vinet trillade vi ut i trädgården och satte oss för att invänta Katarina som jobbat klart. Vi traskade runt i trädgården, och satte oss slutligen vid dammen där de jättelika fiskarna simmade. Mickis skulle doppa fötterna, men ångrade sig. Vi drack kaffe på en mysig uteterass och det kändes som om man levde i en Monet-tavla.
Mickis och Bella åkte till sig, jag och Katarina åkte hem till mig och åt rester på balkongen och tog ett flyttlass från luslägenheten till den nya lägenheten.
Jag hade lite ont i magen, så jag tänkte inte riktigt gå ut. Men sedan när vi efter många om och men var samlad trupp- Jag Katarina Sofie Mickis och Bella- blev det ändå en sjuresors utgång på Café Chic. Vi var vakna fram till Mickis skulle åka hem till Sverige. Hon gick hemifrån klockan sex på morgonen. Puh! Äntligen skulle hon få komma hem efter tio månader i fjärran länder.
Det var en trög och skakig dag- bakis. Katarina kom till mig, vi promenerade till henne och fikade Pain au Chocolat och kaffe. Jag sov en lååång stund medan hon fixade sig. Sedan degade vi i Bois du Boulogne hela dagen fram tills det var middagsdags och sedan slocknade vi efter en film hos henne.
Tanken var att ägna söndagen åt Monets trädgård. Men i denna stad blir det aldrig som man tänkt sig. Jag promenerade hem, joggade några avskyvärda varm i Parc Monceau -det var trettio grader varmt och alla väntade på att regnet skulle bryta ut.
Sedan test-packade jag och insåg att jag verkligen behöver köpa till extrabagage för att kunna ta med mig allt hem till Sverige. Sen promenerade jag åter till Katarina på kvällen. Hon och Sofie hade flyttat hela dagen. De var klara när jag kom och då åkte vi till Centre Georges Pompidou. Såg på den fina utsikten och halva muséet. Många vina verk, men det som fångade mitt intresse var såklart alla fotografier. Capas foto, slaget vid Spanien, fanns med i utställningen och även många andra stora fotografer.
Klockan hade hunnit bli närmare tio innan vi kom hem och för en kvällsfika och då utbröt det värsta åskovädret jag någonsin varit med om. I fyrtio minuter stog jag och Katarina och glodde genom hennes fönster, skrek om vartannat. Pulsen gick i hundra och vi rös då och då. HÄFTIGT!!!
Det slutade med att jag inte vågade gå hem och sov över.
Idag är det den sjätte juni, min storasyster fyller 23år och det känns som att åren mellan oss aldrig varit färre. Jag är nu 20 och hon 23, det känns som samma lika. Konstigt det där.
Det är även Sveriges Nationaldag och eftersom barnen går i svensk skola är de lediga idag. Jag var med Vide i parken imorse. Det började regna så vi lekte under ett träd istället för att gå hem- något har man väl lärt sig av att gå på UR&SKUR som barn. Mysigt var det.
Sedan gick jag med Wille och framkallade engångskameran han fått av mig när han fyllde år. Under tiden den framkallades åt vi på Mc Donalds. Därefter hämtade vi ut fotona och fick springa hem för att jag skulle hinna iväg på mitt danspass på min lediga lunchtid.
Nu har jag kommit hem och börjar åter jobba väldigt snart. Vi får se hur dagen fortsätter!
Hoppas ni har det bra.
PUSS
Kommentarer
Trackback
