un week-end en juin, et il pleuvait.
Helgen som gick var annorlunda. Det började med att dansen var inställd på fredagkvällen, men det kändes inte helt onödigt att jag var i Batille eftersom jag skulle hem till Amanda (Park-Amanda) efteråt och fick komma lite tidigare bara. Katarina kom en stund senare och vi gick ned och fyllde på det redan säkrade kvalls-gaget med Desperados och våra älskade Carambar. När Kaly kom var klanen samlad. Vi drack och pratade och hade det urhärligt. Senare droppade Amandas och Kalys vänner in, både franska, svenska och Amerikanska och vi fortsatte att umgås fram till att klockan var tidigt på morgonen.
Vi sov några timmar och jag drömde galna drömmar. Vaknade till en fin dag, Katarina satt på en av Amandas fyra balkonger (notera att hon bor i en tvåa) och pratade i telefonen och Amanda vaknade ungefär samtidigt som jag. Vi plockade ihop lite och sen skulle jag och katarina hemåt. Jag skulle egentligen åka på två träningspass men när jag höll på att rangla omkull i metron och därefter fick kväljningar var det bara att glömma. Istället blev det uppfräschning och en redig frukost. Sen kom Amanda och gjorde oss sällskap hos Katarina.
Vi åkte därefter till Merci och köpte ditten och datten. Vandrade i Marais och köpte lite presenter till vänner i Sverige. När klockan närmade sig halv sex åkte vi allihopa ut till Isabelle. Hon mötte upp oss med sin Mini som vi alla knölade in oss i. Discobilen guppade till Super U och vi handlade inför en redig Taco-kväll med Mexicanskt tema minus Desperados. Haha. Vi lagade mat och hade det gott. Pratade och pratade tills vi inte orkade mer. Sen lyssnade vi på Gessle innan vi somnade allesammans.
Jag hade i vanlig ordning bestämt att vi skulle kliva upp i tid. Men guess what? Jag sov till elva medan mina fina flickor hade vaknat av alarmet vid halv tio. Så när jag klev upp stod frukosten på bordet och Isabelle och Katarina hade bakat scones. Vilken lyx! Det är kanske så man ska göra det?
Vi stannade inne och huttrade i myskläder hela förmiddagen. Och när vi slutligen bestämt oss för att göra ett ryck var det ju dags för lunch, så vi satte igång att koka soppa på en spik. Vi trodde att vi bara hade potatis- men när man rotade i rätt utrymmen fanns mycket mer än väntat! Vi spelade även spel, och jag förlorade. Jag var riktigt dålig, nybörjar-otur? Nej, jag skyller nog på att det var jag som var DJ. Katarina och Isabelle hade skills, jag och Amanda var nog lite för flamsiga.. fast bara lite.
När vi äntligen tagit oss ut för en promenad började det dugga. Promenerade till affären och inhandlade det nödvändiga för att baka äppelpaj och när den var klar gosade vi ned oss i soffan framför The Notebook. Det passade bra att det regnade utanför, eftersom alla fyra grät omvartannat. Och när filmen var slut var det återigen dags för bilfärd. Sedan hemåt till Paris igen.
Det var superskönt att få komma bort från Paris ett dygn i underbart sällskap.
Nu är jag inne på min sista arbetsvecka, vilket känns gälet. Idag träffade jag ett av park-barnen för sista gången. Alla avsked är påbörjade. Idag på eftermiddagen gick jag och Vide till leksaksaffären och skulle köpa en present till det andra park-barnet vi hängt med största delen av tiden. Det var supertrevligt, och när jag tänker på hur mycket jag kommer sakna Vide blir jag verkligen ledsen djupt in i hjärtat..
På fredag är det skolavslutning och det känns faktiskt bra att jag får vara med om en sådan så att det kan gå upp för mig att juni är här, ja, snart förbi till och med.
Hoppas er helg varit topp.
Puss med kram.
Vi sov några timmar och jag drömde galna drömmar. Vaknade till en fin dag, Katarina satt på en av Amandas fyra balkonger (notera att hon bor i en tvåa) och pratade i telefonen och Amanda vaknade ungefär samtidigt som jag. Vi plockade ihop lite och sen skulle jag och katarina hemåt. Jag skulle egentligen åka på två träningspass men när jag höll på att rangla omkull i metron och därefter fick kväljningar var det bara att glömma. Istället blev det uppfräschning och en redig frukost. Sen kom Amanda och gjorde oss sällskap hos Katarina.
Vi åkte därefter till Merci och köpte ditten och datten. Vandrade i Marais och köpte lite presenter till vänner i Sverige. När klockan närmade sig halv sex åkte vi allihopa ut till Isabelle. Hon mötte upp oss med sin Mini som vi alla knölade in oss i. Discobilen guppade till Super U och vi handlade inför en redig Taco-kväll med Mexicanskt tema minus Desperados. Haha. Vi lagade mat och hade det gott. Pratade och pratade tills vi inte orkade mer. Sen lyssnade vi på Gessle innan vi somnade allesammans.
Jag hade i vanlig ordning bestämt att vi skulle kliva upp i tid. Men guess what? Jag sov till elva medan mina fina flickor hade vaknat av alarmet vid halv tio. Så när jag klev upp stod frukosten på bordet och Isabelle och Katarina hade bakat scones. Vilken lyx! Det är kanske så man ska göra det?
Vi stannade inne och huttrade i myskläder hela förmiddagen. Och när vi slutligen bestämt oss för att göra ett ryck var det ju dags för lunch, så vi satte igång att koka soppa på en spik. Vi trodde att vi bara hade potatis- men när man rotade i rätt utrymmen fanns mycket mer än väntat! Vi spelade även spel, och jag förlorade. Jag var riktigt dålig, nybörjar-otur? Nej, jag skyller nog på att det var jag som var DJ. Katarina och Isabelle hade skills, jag och Amanda var nog lite för flamsiga.. fast bara lite.
När vi äntligen tagit oss ut för en promenad började det dugga. Promenerade till affären och inhandlade det nödvändiga för att baka äppelpaj och när den var klar gosade vi ned oss i soffan framför The Notebook. Det passade bra att det regnade utanför, eftersom alla fyra grät omvartannat. Och när filmen var slut var det återigen dags för bilfärd. Sedan hemåt till Paris igen.
Det var superskönt att få komma bort från Paris ett dygn i underbart sällskap.
Nu är jag inne på min sista arbetsvecka, vilket känns gälet. Idag träffade jag ett av park-barnen för sista gången. Alla avsked är påbörjade. Idag på eftermiddagen gick jag och Vide till leksaksaffären och skulle köpa en present till det andra park-barnet vi hängt med största delen av tiden. Det var supertrevligt, och när jag tänker på hur mycket jag kommer sakna Vide blir jag verkligen ledsen djupt in i hjärtat..
På fredag är det skolavslutning och det känns faktiskt bra att jag får vara med om en sådan så att det kan gå upp för mig att juni är här, ja, snart förbi till och med.
Hoppas er helg varit topp.
Puss med kram.
Kommentarer
Trackback