chezbeatrice

Igår var det dags, Judas Priest konsert. Efter lite hårdrockspasta, öl och rapar var det dags att inta Le Zenith och se metallgudarna. Vi kom lite sent, med andra ord precis i tid till konsertens start. Det var mycket bättre än jag förväntat mig och jag hade inget emot att se på bandets nye gitarrist i två och en halv timme. Snygg snygg snygg. Inge fel på metal-killar. Katarina trodde iallafall hon spottade en ring på hans finger, så det var ju typiskt.
Dem körde såklart Breaking the law, men låten som satte sig bäst var Living after midnight. Stämningen var superhärlig, glada folk och inte alls trångt för att vara slutsålt. Kändes verkligen som att Mats (som jag fick biljetterna av) skulle ha älskat att vara där.
Rymligheten kan ha berott på att vi var bland de få blonda hästsvansarna som iakktog konserten, och att folk inte ville förknippas med oss. Eller också att de inte vågade trängas med två små fröknar. Je ne sais pas?
När vi kom hem var vi trötta och även lite stela i nacken. Somnade gött gött gött.