La Fayette
Dagen har varit jäkligt bra utan att jag har riktigt tänkt på det. På lunchen idag gick jag ett ärende på banken, men fick en talk to the hand och gick hem igen. Därefter fick jag sms av fina Katarina och så hux flux var jag på affären (jag är stammis på Franprix) och köpte brie, baguette och tomatsås. Och på min väg till Katarina som kokade pasta så kände jag mig så fransk med en baguette under armen. Men problemet var just den där baguetten. Det var ju hur obekvämt som helst att ha den under armen, så jag testade att ha den i handen, men det kändes bara jättefjantigt. Sen bytte jag till andra armhålan, funkade icke det heller. Sen såg jag ned i min lilla plastpåse och upptäckte att där fanns ju plats för en baguette. Så jag var så svensk man kan vara och stoppade ner den i påsen.
På vägen fick jag även förståelse för varför fransmännen äter av sina baguetter rakt upp och ned på gatan. Det är för att när man går med den i handen blir man så hiiimla sugen på att riva av en tugga. Men jag höll mig- jag skulle ju trots allt dela med mig.
Proppmätta som alltid efter tävlade jag och min vän om att komma först till skolan och hämta barnen. Först=bäst Au Pair. Katarina har ju vunnit flest gånger eftersom hennes ben är rätt långa, men jag jobbar på det.
Bra Au Pair var jag idag. Jag tog med Wille till La Fayette och inhandlade julklappar som han ville köpa till sina familjemedlemmar. Vi hade det riktigt trevligt. Det är så härligt att få ensamtid med barnen en i taget. Då känner man sig bäst i världen.
Nu håller jag på att packa, och tycker att det är ganska tråkigt. Jag vill liksom inte packa hem en massa kläder, jag vill bara ha med mig champagne, vin, julklappar och choklad. Rullar in flaskorna i det nödvändigaste bara. Så får det bli.
Klart slut.
På vägen fick jag även förståelse för varför fransmännen äter av sina baguetter rakt upp och ned på gatan. Det är för att när man går med den i handen blir man så hiiimla sugen på att riva av en tugga. Men jag höll mig- jag skulle ju trots allt dela med mig.
Proppmätta som alltid efter tävlade jag och min vän om att komma först till skolan och hämta barnen. Först=bäst Au Pair. Katarina har ju vunnit flest gånger eftersom hennes ben är rätt långa, men jag jobbar på det.
Bra Au Pair var jag idag. Jag tog med Wille till La Fayette och inhandlade julklappar som han ville köpa till sina familjemedlemmar. Vi hade det riktigt trevligt. Det är så härligt att få ensamtid med barnen en i taget. Då känner man sig bäst i världen.
Nu håller jag på att packa, och tycker att det är ganska tråkigt. Jag vill liksom inte packa hem en massa kläder, jag vill bara ha med mig champagne, vin, julklappar och choklad. Rullar in flaskorna i det nödvändigaste bara. Så får det bli.
Klart slut.
Kommentarer
Trackback