chezbeatrice

Jag är så glad. Har fått klartecken i att jag får ersättning för alla 6200 kronorna som jag lade ut för hemresan från sjukhuset och Paris. Europeiska - je t'aime!!! Nu gråter inte sparkontot längre.

Och jag lääängtar tills imorgon. Kommer bli en toppendag. Morgonpromenad, lunch med Sussie och sedan åka till till Malin i stan för att fixa och trixa lite innan Fernanda, Jessica och Linda kommer. Tänka sig att jag är så pass stark i kroppen att jag kan gå UT imorgon. Ut på krogen och skaka röv. Det har jag längtat efter.
På lördag ska jag träffa Kajsa också. Och sen resten av helgen kommer jag vara en svans på Fernanda. Iiih. Jag är så glad!

Ikväll besöker jag syster en sväng. Hennes karl ska kapa håret på bror. Sen förflyttar jag mig någon kilometer norrut, till staketgatan och Linnea. Vi ska hyra film och mysa. Jag är så glad.

Bilder från Måndagens fika/lunch på stan.
Är duktigt sugen på en chai-latte nu efter att ha varit ute och vandrat med Karin i 1½t timma. Friska, nästan lite kalla vindar for runt i byn. Mamma var ute och gick en timma innan mig, och när jag och Karin promenerade så hittade jag vår bilnyckel på backen. Mamma hade såklart tappat den. Lite lotto att just jag hittade den! Nu ska jag se vad Mami har för planer. Hon fylller ju år idag. Imorse fick hon en liten present av mig och bror.
Hörshej!

Alltå. Läkaren sa att jag får träna, så nu har jag börjat promenera en mil med mamma varje morgon. Och nu idag kom Linda hit och vi satt och slöade efter att vi varit på Lundins och köpt en tom tavla. Och så kommer hon med idén att jag ska hänga med på hennes skidtränig. Intervaller, spänst och stavgång. Och jag säger ja.
Oouwh no! Och jag är scared out of hell nu. "Lite hopp i backar och så, det blir inte så farligt" säger Linda. Jag undrar jag.. Malin - följ med!!?

Idag har jag tagit bilen (har inte kört bil på 2,5 månad, men jag fickparkerade som en stjärna ändå) in till stan och långlunchat med Lina. I typ tre timmar. Vi hade bästa Wayne's platsen och folk ville ha vårt bord. Men det struntade vi i. Vi åt Favoriten och mumms vad det var gott!
Trots umgänget och trots att jag är dyngtrött vill jag helst av allt ha sällskap. Jag tror jag håller på att bli galen. Kan-inte-vara-själv-knäpp, finns den sjukdomen? Isåfall lider jag av den. Så kom gärna och våldgästa mig om ni har en tråkig söndagkväll.
PUSS


Jag saknar att sällskapa med er i matsalen och skulle helst umgås med ungefär en sådan här hög med fantastiska personer på samma gång.

Idag har varit en skön dag. Låångpromenad, Gossip Girl och sen Malin-tid resten. Really nice. Vi njöt av härliga höstvädret i Mackmyraparken, zappade lite bland helt värdelösa och jäkligt pinsamma program och sen jag fick smaka på Lindas hemmagjorda och glutenfria chokladmuffins som Malin fått av henne och de var fantastiska! Hade man ju aldrig trott om glutenfria. Good work Linda!

Bästa läkaren ever. Jag älskar honom, för karln sa ungefär såhär: "Detta ska inte hindra dig från att åka tillbaka till Paris och fortsätta. Du kan åka tillbaka så får du komma på återbesök några gånger innan du åker och även till jul."

SÅ NU HAR JAG BOKAT FLYGBILJETTEN TILL PARIS! Ååååååååh jag är så så så glad. 7 November flyger jag tillbaka. Om tre veckor. Vi får se om jag måste behandla ögat där också, men det gör jag så gärna om det behövs. Det känns så bra, att jag snart kommer vara frisk och kunna fortsätta min tid som Au Pair i Paris. Nu känns det verkligen som att detta glada besked kan kompensera upp det tråkiga i att jag har sådan extremt nedsatt syn på ögat.
MEN - jag gjorde det, jag vann över sjukdomen även om jag kommer ha ett förskräckligt ärr. Men som ordspråket säger - det som inte dödar, gör en starkare.


Så man är ju ganska störtglad nu!!!!

Idag väckte mamma mig med droppar som vanligt. MEN hon sa "Det snöar!", och det hör ju inte till vanligheterna. Men vi körde hem ändå, med sommardäck. Det gick bra det!
Hemma var jag klockan sex och då började jag baka muffins, för att jag väntade besök. Middag hann jag också äta innan Karin, Julia och Isabelle kom hit. Vi har haft det så underbart mysigt och trevligt. Pratat gamla minnen, som jah helt och hållet hade glömt bort. Det är så härligt för man minns ju alltid olika saker. Så, kortfattat - jag har skrattat mycket ikväll. Härligt!

Så återigen, imorgon är det läkartid. Jag hoppas så innerligt att jag kan beställa en Parisresa till i början på November imorgon. Hoppas hoppas hoppas.
Imorgon ska jag även klippa page (ÄNTLIGEN) och luncha med Linnea och Ida. Jag skulle behöva gå till tandläkaren och dra ut min visdomstand som har mördat mig hela veckan (och mördade mig i somras), men jag är för rädd att det ska göra ont... jag ringer på måndag om det inte gått över då.

Nu har jag och Mamma åkt till Övik. Vi tog röda bastubilen och mamma dörnade vägarna fram medans jag sov. Kändes helt okej för mig att sova bort timmarna och jag tror mamma tyckte det också var helt okej när hon fick lyssna på Radio Guld (gamla nostalgiklassiker hon kunde sjunga falskt till).
Väl här har vi sett på de små små små små tvillingbebisarna som kommit till världen. Två små nya kusinbebisar. De är hur söta som helst, och igår vågade jag hålla i den ena. Dagen innan vågade jag inte hålla i dem för jag var rädd att ha sönder dem. Så små är dem!! Man blir så faschinerad av de små knytena att man kan studera dem i timmar utan att bli uttråkad. Varje rörelse och varje litet ljud är SÅ sött. För att underhålla storasystrarna Irma och Jonna (som tyckte att det var DERAS bebisar) lade vi pärlor och gjorde en katt och en hund. Och det var väldigt viktigt för de små töserna att hinna klart först. "Är ni klar nu?" frågade Jonna, 3, gång på gång. Och när mamma och hon han före mig och Irma var hon så stolt

Igår åkte vi till Gerdal och tittade hur långt Morfar hunnit på det nya huset som de ska flytta in i så småningom. Så fint blir det. Och så stekte vi Pannkakor i den andra stugan. Eller Mormor gjorde det, för mamma fick inte hjälpa till. Haha. Blåbär och grädde till pannkakan blev det. Mums. Blåbär ska ju vara bra för synen, så jag snålade inte med blåbär. Man lär ju passa på. Igår åt vi även tacos till middag och kollade på Halv åtta hos mig och Top Model här hos mormor och Charlotte somnade i soffan. Jag gick och la mig klockan nio, när Charlotte åkt hem, och sov till tjugo över nio idag. HA! Det kallar jag vila!

Idag har vi hämtat upp Irma och Jonna för att Helena och Gunnar skulle få lite lugn. Vi gjorde stan här i Övik och gick även och fikade på UH. Hoppsasteg hit och hoppsasteg dit. Inne på Leksaksaffären var det skoj, men såklart inte lika skoj att gå därifrån. "När man hittar de finaste sakerna, så ska man köpa dem. SÅ är det bara!" tyckte Irma. Tillslut kom vi därifrån ändå och jag klämdes återigen in mellan två barnstolar i baksätet. Där fick man känna på var allt tröstätande satt sig när rumpan satt fast. Jepp!

Ikväll ska vi till Mo (Moliden) och bli bjudna på mat av Anna och Jörgen. Ska bli kul att se hur stor Jakob har blivit också. Jajjebula.

Kram på er!

Vilken härlig dag, lalalala lalalala -lalala!! Nu börjar allt kännas mycket bättre. Nu börjar jag kunna leva normalt igen. Det vill säga: träffa människor, gå ute bland folk och trafik. Måste träna upp fysiken och avståndsbedömningen dock, eftersom det är svårt att hålla koll på allt folk som flänger förbi och samtidigt hålla koll på mig själv. Men det känns bättre än på länge idag. Det gör mig jätteglad.

Idag ska jag träffa lite människor. Roligt. Och jag ska få se hur Jessicas lägenget ser ut. Spännande!
Lunch med Lina och Jessica, sen hänga med rara Johan ett tag innan det är dags för myskväll med Lana&Co. Jag lägger såklart alla droppar i Jessicas kylskåp. Haha.
Igår var Julia och Isabelle här och såg på Idol. Det var supertrevligt. Har saknat de tjejerna mycket.
Bisous!

dagens klädsel: Fina blusen från Jessica och svarta byxor.
dagens vill ha: Page
dagens saknad: Isabelle Bylund
dagens längtan: Tills jag får åka tillbaka till Paris.
dagens låt: Dancing - Elisa
dagens tråkigaste: Att karin inte kan vara med på min, Julia o Isas idol-mys-kväll.
dagens finaste: Alla höstlöv.
dagens bästa: Middagen med familjen
dagens humör: Positiv.
dagens roligaste: Pappa som berättade om när adrians tjejkompis pappa skulle hämta henne här i förrgår. Han drog till någon rövarhistoria om hur han hade betett sig gentemot hennes pappa. Allt var förståss påhittat från ingenstans.
dagens uppskattning: Faster som ringde och frågade om jag ville ha något från köpis. Hon kom hit med kryss och Vecko Revyn.
dagens hälsning: tack för alla fina krya-på-dig kommentarer jag fått av er!

Idag har jag klarat av att droppa i ögat själv OCH hälla i gel i ögat. Vet ni vad det betyder? Att jag kan åka hem till folk med kylskåp (och lägga in mina antibiotikadroppar där) och umgås. HURRA!Mamma/pappa behöver inte hälla i hela tiden. Woop woop! Det ska jag och Malin fira med lösgodis hemma hos henne ikväll. Linda ska också vara med hoppas jag. Det går sakta framåt.
Imorgon ska jag till farbror doktorn igen. Jag längtar!! Jag längtar att få höra "Beatrice - det är bättre!".

OCH det här har gjort mig väldigt glad:
+ Jag har fått två stycken nya kusiner. Tvillingflickor!!!!
+ Idag fick jag postpaket från Rosanne och Patrik med krya-på-kramar och choklad.

<3

Tidning och choklad från Farmor är lika med bra start på veckan. Hon sa att alla hennes gummor tänker på mig och hälsar, och att en tant har bett till Gud för mig. Gull!
Igår mina vänner, då gick jag en liten promenad i skogen här bakom. Det är framsteg ska ni veta. Kom dock att tänka på texten ur Björn Rosenström: "Lennart har dålig motorik....". Fast nu var det jag som hade dålig motorik. Men det går framåt. Väntar till onsdag med spänning att se vad läkarna säger.

På sjukhuset fick jag blommor och choklad av Bella. Men det var förbjudet med blommor, så hon fick ta tillbaka dem. Hade dem i en vattenkraraff så länge. :)


Katarina och Linnea kom med chokladhjärtan och vindruvor. Av choklad blir man glad.


Poppi kom med en liten bakelse.


Hemma väntade en bukett blommor, massor av kramar, mat och choklad.


Igårkväll kom Linnea, Malin och Linda och hälsade på. Jag fick en ny kompis, en nalle, och choklad. Vi pratade och hade det gosigt. Så himla mysigt.
Farmor var här på dagen också. Hon hade gjort äppelmos, köpt kexchoklad och vindruvor till mig. Söta lilla farmor.

Det känns tryggt att vara hemma igen. Igår var vi till Ögonavdelningen på sjukhuset i Gävle och fick lite mer medecin utskriven. De kollade så att allt stämmde med vad de franska ögonspecialisterna bedömt och det var korrekt. Nu får jag ögondroppar (antibiotika) varje timme igen, men tack och lov så droppar vi hemma. Vi fick se att hornhinneinflammationen var nästintill genomgående och därför kommer det ta lång tid att bota och läka. Jag kommer få ett ärr precis i pupillen och därför kan jag bara få tillbaka 20 procent av synen. Det är hårda besked att ta in, så det är klart det är svårt att inte vara ledsen.
Det går såklart att göra en hornhinnetransplantation i framtiden, men det är inte talan om det ännu. Om sex månader får vi se hur synen är och hur jag påverkas av den i livet. Men närmast blir det antibiotika, vila och återbesök på sjukhuset omvartannat i några veckor.
Tur att jag har så många underbara nära och kära som stöttar och tar hand om mig. Tack, ni är fantastiska!

Igår på morgonen packade jag min väska för att vara beredd när försäkringsbolaget ringde. Klockan 11 blev det klart att jag skulle åka med ett flyg med avgång klockan 14. Det var näst intill bara att samla ihop de sista sakerna, äta fika och hoppa in i taxin till flyget.
Resan gick bra, men var jobbig. Dels för att det rann ur näsan och ur skadade ögat titt som tätt och dels för att öronen gjorde djävulskt ont vid landning. På Arlanda stod en grinandes mamma och väntade. Konstigt men också hur skönt som helst att komma hem efter all oro. Väl hemma fick jag det jag saknat mest - tacos och Marabou Daim.

När jag slog på tvn och upptäckte att det både var "Halv åtta hos mig" OCH "Idol" på tablån kändes det extra bra. Ligga hemma i soffan med mamma och halvt sova framför tvn medan en brasa värmde oss var guld värt.

Hallå!
Nu kan man ju undra varför man inte har hört ett eko från mig på 11 dagar. Och då kan jag berätta att jag har varit sjuk. Sjukare än jag någonsin har varit i mitt liv.
Måndagen den 13 september blev jag sjuk i feber och ögonont. På tisdagen konstaterade vi att jag hade ögonfluss och jag fick ögondroppar av en sköterska som kom hit till lägengeten och gav dem till mig. Det var ju bra, men när jag vaknade på onsdagen hade jag fått en vit hinna över höger pupill och jag hade ont så in i norden. Vi åkte då direkt till sjukhuset och var riktigt rädda, eftersom jag inte såg någonting på ögat. Det var helt svart.

Efter en himla väntan på sjukhuset konstaterade läkarna att jag var tvungen att bli inlagd. 1-2 dagar var det talan om från början, men den kvällen fanns det inte plats för en till patient. Vi fick ögondroppar som droppades i varje timme tills nästa dag. Trötta återvände vi till sjukhuset och jag blev inskriven.

Men då var det inte talan om någon 1-2 dagar, utan 5-7 dagar. I fyra dagar droppades det i ögat varje timme och i 48h fick jag antibiotika genom en ven i handen. Sen efter det minskades det med droppar och jag fick äntligen sova en hel natt. Det slutade alltså med att jag har varit på sjukhuset i 11 dagar, och det har varit riktigt jobbigt. Läskigt, tråkigt, ledsamt. Jag har aldrig legat på sjukhus förut.

Jag har haft rätt mycket besök och det är jag så tacksam för. Utan dem hade jag brytit ihop och inte klarat av denna situation. Fina sms, hälsningar och samtal har också varit väldigt stöttande i det här svåra. Jag har varit skitledsen eftersom jag först trodde att jag skulle bli blind. Men efter många missförstånd på franska och många undersökningar har jag förstått att om kanske 6 månader är synen så bra som det kommer att kunna bli igen. Jag kommer behöva vård och kontinuerligt träffa läkare för att se till att bakterien inte kommer tillbaka. De tror att de hela började med en bakterie i en kontaktlins, så nu har läkarna skällt på mig och avskräckt mig från linser.

Jag kommer nu, efter många om och men och krångel med försäkringsbolag och väntan, åka hem till Sverige för fortsatt vård och vila. 4 veckors total vila behövs för att mitt öga ska börja reparera sig. Med lite tur får jag åka hem redan imorgonbitti. Som tur är, behöver jag inte bli helt förstörd och känna att detta är över, för så snart jag är på benen igen och är tillräckligt pigg för att arbeta igen får jag komma tillbaka. Annars hade jag tyckt att det var oerhört svårt att lämna Paris efter bara en månad. Har ju legat på sjukhus halva min tid här, så än har jag mycket kvar att se när jag kommer tillbaka till denna fantastiska stad.
Min au-pair-familj vill heller inte utsätta mig för den kraftansträngning som au-pair jobbet kräver innan jag är helt kapabel till att jobba igen, så jag får tänka att det här faktiskt är för mitt eget bästa och för att det här faktiskt är en allvarlig skada.

Så nu vet ni lite mera. Höll för övrigt på att bli galen av att ligga på sjukhus så hiiimla länge. I början gick det bra, få hade jag ingen energi till något. Låg bara raklång och orkade inte mer än att gå till undersökningsrummet och tillbaka innan jag ville sova igen. Har lyssnat på tre ljudböcker à 15h långa. Läst en Amelia jag fick av Poppi och Bella X antal gånger. Internet fungerade inte, och TV hade jag inte tillgång till för det var så ansträngade att hänga med i program. Maten smakade inte speciellt mycket och allt jag kunde tänka på de sista dagarna när jag faktiskt fått tillbaka både lite energi och aptit var choklad. Trots att jag fått kakor och choklad veckan innan av mina söta gäster höll jag igår näst intill på att slita håret av mig av chokladsug. Cafeterian var stängd för det var helg och allt kändes ganska pest. Så imorse när doktorn sa att Madame Fernqvist, i eftermiddag blir du utskriven, fylldes ögonen med tårar och jag blev så fruktansvärt lycklig. Det kändes som att bli frisläppt (inte för att jag vet hur det känns?). Kvällen innan skulle jag kunna ha betalat för att åka därifrån, man blir ju som sagt less efter 11 dagar på sjukhus. Jag måste dock tillägga att de har varit exeptionella på sjukhuset. De har tagit så himla bra hand om mig, varit oerhört noggranna och duktiga, så jag har verkligen varit i bra och rätt händer.
Min värdfamilj har varit helt underbara och jag är så glad att jag hamnade hos just dem. Nu är det en ny tjej här för att hjälpa till med barnen undertiden jag frisknar till, och tur är väl det.

Nu ska jag fokusera på att bara bli frisk. Kanske så småningom orka gå 500m utan att bli snurrig och utled. Har inte mycket till muskler kvar alls. Ikväll ska jag packa väskan och se en film. Pusshej på er!

Solen tittade som sagt fram så jag tog en joggingtur i Monceau. Mycket folk. Grejen är att hänga i parken på söndagar minsann.
Jag avrundar veckan med grönt te, mörk choklad, mejl, bok och fransk film. Mys.

Söndagsdejt med Isabelle vid Châtlet. Inte lika lätt att hitta rätt när man inte hade Caroline med sig. Men vi hittade till ett bra och billigt (tror vi iallafall) falafelställe och mumsade i oss varsin falafel.
Därefter gick vi i myskvarterten och sökte ett fikaställe. Vi bestämde oss för att jag skulle smaka macarones för första gången så vi satte oss på ett restaurang-fikaställe och beställde in. Läste tidningar, skrev i almanackorna lite och drömde oss bort för fyrahundraåttiotusende gången.
Solen har tittat fram och kanske går jag till Parc Monseau om jag känner för't. Körde på med långkjol idag också. Och appropå kläder finns det riktigt bra second hand pärlor här i krokarna. Sådana plagg som skulle ta slut på en sekund i Gävle. Pärlor var det.
Idag kommer Jessica hem från Turkiet, och mamma&marina från Tunisien. Hoppas ni haft solen på sin sida.
Puss på er!

Idag har jag ätit havregrynsgröt och croissant till frukost. Härlig kulurkombo va?
Så. Idag ska jag och Bella åka tillbaka till Châlet des Halles och sitta på något mysigt café och läsa tidningar. Det är planen för idag. Jag ska nog försöka hinna med att jogga i parken också ifall det slutar regna någon gång.
Kollade på en jättebra film igår. "Förvirrad/förälskad" någonting hette den. Precis sådan film som jag bara ähähäälskar. Spenderade också rätt många timmar igår med att mejla folk. Mammas mejl tog kanske 40-50 minuter att skriva och då skämtar jag ej.
Och det är svindyrt att ringa och smsa här. För dyrt så jag måste fixa ny mobiloperatör. 200kr/vecka är inte okej.


Favoritbilden från helgen är denna på Katarina och Linnea inne på VIP room. Tagen av Bella.

Slutade tidigare igår, fick en stund för mig själv. Öppnade ett fönster, läste "en annan del av bromma", fikade lite och tappade en av mina de här bra pennorna i olika färger (såklart den svarta) ner på gatan, hittade den inte (kände mig dum som ett fån som gick ner och letade, men jag gillade den så mycket). Skönt och lungt att få sitta ned och ta det lugnt också.

Det är så sött att folk engagerar sig med blommor på sina franska balonger. Jag ler åt alla krusiduller och att folk anstränger sig lite lite extra för att få det sött på balkongen. Våra blommor tog blomsterfirman död på. Men det är en annan historia.